120105-120107: Valparaiso & Viña del mar

Jag lämnade ett soligt och väldigt varmt Santiago och anlände hyfsat tidigt till Valparaiso den 5 januari hela 43 kronor fattigare efter bussfärden på 1 timme och 45 minuter. Är det något som jag tycker att Chile är bra på så är det bussförbindelserna. Ett stort plus är dessutom att bussarna får köra, enligt lag, i max 100 km/h... till skillnad från de lokala bussarna där chaufförerna närmast tävlar med varandra om vem som fortast hinner in i nästa vecka med en gaspedal och en växellåda.

Väl framme i Valparaiso så mötte Cristian och hans mamma upp mig, men det var inte alls lika varmt och uppsprucket som i huvudstaden. Oftast så vaknar kusten med ett molntäcke som spricker upp framåt lunch, men idag glömde nog molnen bort klockan och beslöt sig för att stanna kvar även efter lunch. Vi tre tog en lokalbuss från bussterminalen in till centrum och därifrån en taxi uppför de branta kullarna som påminner om San Fransiscos branta gator. Vi stannade förbi en restaurang där vi käkade middag och hann återkoppla till varandra om vad vi hade gjort sedan vi skildes åt på flygplatsen efter vi hade landat. Efter den goda middagen gick vi upp till lägenhetskomplexet och tog hissen upp till lägenhet 93 där Cristians övriga fina släkt väntade. Där spenderade vi resten av dagen med att prata om allt mellan himmel och jord. Tiden sprang iväg och när det var dags tog vi de få fotstegen ner till Hotel Montalegre där vi hyrde rum för 342 kr/natt. På morgonen knallar vi upp igen och äter frukost med resten av familjen.

Fredagen den 6 januari var även den molnig och inte riktigt strandväder så vi beslöt oss för att ta tunnelbanan till Viña del mar, som är Valparaisos siamesiska tvillingsyster. Städerna är i praktiken sammanväxta med varandra. Väl där gick vi omkring i stadskärnan och lärde känna nya omgivningar. Det var en härlig heldag med massor av promenad och sightseeing som avslutades med en stilla drink hemma i Valparaiso igen hos släkten i lägenhet 93.

Nästföljande dag åkte vi och besökte en syster till Cristians morfar som bjöd på sitt glada humör, middag, skratt m.m. Efter en trevlig fullspäckad eftermiddag tog jag och Cristian bussen till Santiago där vi hade bestämt oss för att möta upp ett par vänner och göra kvällen osäker. Men det blir nästa inlägg...

En av bilderna föreställer utsikten över den bohemiska Valparaiso, medan den andra är tagen nere i ett av stadens torg där man även ser de gamla och berömda trolley-bussarna som fortfarande är i drift.

111231-120104: Hello Chile

Som vanligt blev det inte så mycket sömn under sista natten. Detta pga att man drog ut på packningen av väskorna och att fixa det sista i hemmet. Men det blev ändå 3 1/2 timmes sömn innan det var dags att kliva upp. Vi råkade försova oss ned en halvtimme, vilket medförde att det starten blev... något stressad. Förvirring uppstod om huruvida vi skulle ta taxi förbi Cristians mamma eller inte. När det återstod 20 minuter innan tågets avgångstid stod det plötsligt klart att vi var tvungna att ringa en taxi då vi hade tre stora väskor à 20 kg vardera inklusive handbagage samt den medtagna frukosten vi aldrig hann käka. Taxin kom och vi for iväg i all hast. Det var en kamp emot klockan. Skulle vi hinna eller inte?

Väl framme på stationen var det bara att trycka ett packe sedlar i näven på chauffören och rusa iväg. Tåget stod inne och nu återstod 4 minuter... men var fanns Cristians mamma?? Vi ringde, men inget svar. Vi tittade runt, men ingenting. Cristian sprang nedför trappan, genom tunneln och uppför nästa trappa och vidare in i stationsbyggnaden. Allt medan jag lastade på alla väskor på tåget som skulle avgå om 3 minuter. Cristian hittade henne sittandes och vänta som en prinsessa på bättre tider. Med henne i ena handen och bagaget i andra sprang de båda så fort de kungliga benen bar dem. Precis när allt och alla var ombord på tåget så stängdes dörrarna och tåget rullade iväg - med nöd och näppe med oss ombord.

Totalt sett tog resan oss 32 timmar från dörr till dörr. Inte undra på att man var riktigt trött när man skulle sova första natten i Chile. Flygresan gick bra, trots kraftig turbulens stundtals. Naturligtvis lyckades vi hamna framför en överförfriskad herre som löpte amok på egen medgavd alkohol som han dessutom pratade med i sin ensamhet då kvinnan bredvid honom inte stod ut. Och när han inte gjorde detta så nös han konstant i långa minuter och sprayade sätet mitt bakifrån. Jag har nästan glömt hur mysigt det är att flyga flygplan. Cristians mamma roade sig flitigt med att spela spel. Det blev ett himla tryckande på skärmen. Vet inte om grannen framför henne tyckte det var lika skoj... men det märkte han/hon nog inte av. Minuterna innan landning var skakiga, men utsikten över Anderna fantastisk!

De första dagarna har jag spenderat med att hälsa på släkt och vänner. Imorgon, torsdag den 5 januari, ska jag åka ut till Valparaiso för att återförenas med Cristian. Ska bli skoj. Speciellt då han har magsjuketabletterna ;)

Ingen "diktatur" i högerns historieböcker

Vad är det för likhet mellan de högst driftiga nya moderaterna och högerregeringen i Chile med Sebastián Piñera i spetsen? De båda ägnar sig åt historieförfalskning.

I Sverige vet vi sedan tidigare hur moderaterna, tyngda av sin skam av att inte ha spelat en tillräckligt bra roll i historien, helt sonika ändrade sin historiebeskrivning med ett pennstreck.

Högerregeringen i Chile verkar vara imponerade över detta och gör en "Reinfeldt". Man har öppnat historieböckerna för de minsta och stryker "diktatur" för att ersätta det med de mindre stötande orden "militärregim". Oppositionen svarar ironiskt med att uttrycka att trots att "det har öron som en katt, kropp som en katt och jamar som en katt så vill man kalla det för en hund".

Och nog är en sak kristallklar: skäms man över sin historia så plocka fram pennan och låt din kreativitet komma fram. Bort med allt som du inte är nöjd med. Man får ju så bättre samvete då. Så känner nog Piñeras högerregim i Chile och så känner nog även Sveriges högerregering... f'låt, högerregim.