2012-01-12

120105-120107: Valparaiso & Viña del mar

Jag lämnade ett soligt och väldigt varmt Santiago och anlände hyfsat tidigt till Valparaiso den 5 januari hela 43 kronor fattigare efter bussfärden på 1 timme och 45 minuter. Är det något som jag tycker att Chile är bra på så är det bussförbindelserna. Ett stort plus är dessutom att bussarna får köra, enligt lag, i max 100 km/h... till skillnad från de lokala bussarna där chaufförerna närmast tävlar med varandra om vem som fortast hinner in i nästa vecka med en gaspedal och en växellåda.

Väl framme i Valparaiso så mötte Cristian och hans mamma upp mig, men det var inte alls lika varmt och uppsprucket som i huvudstaden. Oftast så vaknar kusten med ett molntäcke som spricker upp framåt lunch, men idag glömde nog molnen bort klockan och beslöt sig för att stanna kvar även efter lunch. Vi tre tog en lokalbuss från bussterminalen in till centrum och därifrån en taxi uppför de branta kullarna som påminner om San Fransiscos branta gator. Vi stannade förbi en restaurang där vi käkade middag och hann återkoppla till varandra om vad vi hade gjort sedan vi skildes åt på flygplatsen efter vi hade landat. Efter den goda middagen gick vi upp till lägenhetskomplexet och tog hissen upp till lägenhet 93 där Cristians övriga fina släkt väntade. Där spenderade vi resten av dagen med att prata om allt mellan himmel och jord. Tiden sprang iväg och när det var dags tog vi de få fotstegen ner till Hotel Montalegre där vi hyrde rum för 342 kr/natt. På morgonen knallar vi upp igen och äter frukost med resten av familjen.

Fredagen den 6 januari var även den molnig och inte riktigt strandväder så vi beslöt oss för att ta tunnelbanan till Viña del mar, som är Valparaisos siamesiska tvillingsyster. Städerna är i praktiken sammanväxta med varandra. Väl där gick vi omkring i stadskärnan och lärde känna nya omgivningar. Det var en härlig heldag med massor av promenad och sightseeing som avslutades med en stilla drink hemma i Valparaiso igen hos släkten i lägenhet 93.

Nästföljande dag åkte vi och besökte en syster till Cristians morfar som bjöd på sitt glada humör, middag, skratt m.m. Efter en trevlig fullspäckad eftermiddag tog jag och Cristian bussen till Santiago där vi hade bestämt oss för att möta upp ett par vänner och göra kvällen osäker. Men det blir nästa inlägg...

En av bilderna föreställer utsikten över den bohemiska Valparaiso, medan den andra är tagen nere i ett av stadens torg där man även ser de gamla och berömda trolley-bussarna som fortfarande är i drift.

2012-01-08

111231-120104: Hello Chile

Som vanligt blev det inte så mycket sömn under sista natten. Detta pga att man drog ut på packningen av väskorna och att fixa det sista i hemmet. Men det blev ändå 3 1/2 timmes sömn innan det var dags att kliva upp. Vi råkade försova oss ned en halvtimme, vilket medförde att det starten blev... något stressad. Förvirring uppstod om huruvida vi skulle ta taxi förbi Cristians mamma eller inte. När det återstod 20 minuter innan tågets avgångstid stod det plötsligt klart att vi var tvungna att ringa en taxi då vi hade tre stora väskor à 20 kg vardera inklusive handbagage samt den medtagna frukosten vi aldrig hann käka. Taxin kom och vi for iväg i all hast. Det var en kamp emot klockan. Skulle vi hinna eller inte?

Väl framme på stationen var det bara att trycka ett packe sedlar i näven på chauffören och rusa iväg. Tåget stod inne och nu återstod 4 minuter... men var fanns Cristians mamma?? Vi ringde, men inget svar. Vi tittade runt, men ingenting. Cristian sprang nedför trappan, genom tunneln och uppför nästa trappa och vidare in i stationsbyggnaden. Allt medan jag lastade på alla väskor på tåget som skulle avgå om 3 minuter. Cristian hittade henne sittandes och vänta som en prinsessa på bättre tider. Med henne i ena handen och bagaget i andra sprang de båda så fort de kungliga benen bar dem. Precis när allt och alla var ombord på tåget så stängdes dörrarna och tåget rullade iväg - med nöd och näppe med oss ombord.

Totalt sett tog resan oss 32 timmar från dörr till dörr. Inte undra på att man var riktigt trött när man skulle sova första natten i Chile. Flygresan gick bra, trots kraftig turbulens stundtals. Naturligtvis lyckades vi hamna framför en överförfriskad herre som löpte amok på egen medgavd alkohol som han dessutom pratade med i sin ensamhet då kvinnan bredvid honom inte stod ut. Och när han inte gjorde detta så nös han konstant i långa minuter och sprayade sätet mitt bakifrån. Jag har nästan glömt hur mysigt det är att flyga flygplan. Cristians mamma roade sig flitigt med att spela spel. Det blev ett himla tryckande på skärmen. Vet inte om grannen framför henne tyckte det var lika skoj... men det märkte han/hon nog inte av. Minuterna innan landning var skakiga, men utsikten över Anderna fantastisk!

De första dagarna har jag spenderat med att hälsa på släkt och vänner. Imorgon, torsdag den 5 januari, ska jag åka ut till Valparaiso för att återförenas med Cristian. Ska bli skoj. Speciellt då han har magsjuketabletterna ;)

2012-01-07

Ingen "diktatur" i högerns historieböcker

Vad är det för likhet mellan de högst driftiga nya moderaterna och högerregeringen i Chile med Sebastián Piñera i spetsen? De båda ägnar sig åt historieförfalskning.

I Sverige vet vi sedan tidigare hur moderaterna, tyngda av sin skam av att inte ha spelat en tillräckligt bra roll i historien, helt sonika ändrade sin historiebeskrivning med ett pennstreck.

Högerregeringen i Chile verkar vara imponerade över detta och gör en "Reinfeldt". Man har öppnat historieböckerna för de minsta och stryker "diktatur" för att ersätta det med de mindre stötande orden "militärregim". Oppositionen svarar ironiskt med att uttrycka att trots att "det har öron som en katt, kropp som en katt och jamar som en katt så vill man kalla det för en hund".

Och nog är en sak kristallklar: skäms man över sin historia så plocka fram pennan och låt din kreativitet komma fram. Bort med allt som du inte är nöjd med. Man får ju så bättre samvete då. Så känner nog Piñeras högerregim i Chile och så känner nog även Sveriges högerregering... f'låt, högerregim.

2011-11-27

För tjugo år sedan... / Hace veinte años atrás...

Jag minns klart dagen för exakt 20 år sedan då man talade om för en 13-årig pojke och hans syskon att den på dagen 40 år fyllda mamma och för familjen en livskamrat, syster eller dotter aldrig kommer tillbaka hem igen. Det här är för dig...

~~~~~~~~~~~

Me acuerdo bien claro ese día hace veinte años atrás cuando le dijeron a un niño de 13 años y sus hermanos que su madre en su mismo día de cumpleaño nunca más iba a volver a casa. Ese mismo día toda la familia perdió una enamorada, hermana y una hija. Esto es para ti...

2011-08-31

110824: Snart julafton...

Nu, den 24 augusti, är det exakt fyra månader kvar innan julafton är här med den röda 1800-talsgubben med det långa skägget... nej, inte Marx.

Jag drar iväg en sväng till Spanien...

2011-02-19

110210-13: Weekend i La Serena

Vid lunch den 10:e tog både jag och Glorita tunnelbanan till "La universidad de Santiago" för att där ta en regionalbuss ut till kuststaden Valparaíso. Resan med buss tog knappt 90 minuter. Väl framme mötte vi upp Criz och hans mamma. Därifrån åkte vi upp till Criz' morföräldrars lägenhet med den bästa av alla utsikter. Vi skulle vara där över dagen för att sedan åka vidare med en nattbuss norrut till kuststaden La Serena där Criz' morbror Javier bor.

Med stors förhoppningar åkte jag, mamma Glorita, Criz och hans mamma och mormor Nena med nattbussen och vart framme drygt 6 timmar senare. Klockan var ca 6:00 på fredagen den 11:e när vi var framme. Criz' morbror kom ner till bussterminalen och hämtade oss med det största av alla leenden och en större längtan att få återse bl.a sin syster (Criz' mamma) som han ej hade sett på 14 år.

Vistelsen i La Serena var över alla förväntningar och gästfriheten var oändlig. Vi besökte alla möjliga ställen i stan och tog många bilder av flera olika se sevärdheter. Vi käkade lunch i Javiers egen restaurang. Sov gjorde vi hemma hos hans familj. Frukosten bestod av exotiska frukter och yoghurt med färskt bröd och te/kaffe. Det fanns inga som helst måsten eller bör... man tog det bara lugnt och passade på att njuta av den 30-gradiga värmen. Helt oslagbart.

Vi återvände till Valparaíso med nattbussen på söndag kväll. Denna gång hade vi inte "Salón Cama" (säng salong) med extra breda sängar, utan fick nöja oss med "Semi Cama" (semisäng) vilket innebar lite mindre stolar. Ingen större skillnad egentligen.

Resan gjorde gott både för mig och för alla andra. Kanske mest för Criz' mormor Nena som träffar sin son en gång om året under hennes födelsedag när han åker och besöker henne. Det var Criz' idé att ta med mormor Nena och det var en hit.

Ove and out!

110209: Caleta de Tango

Vaknade i hyfsad tid och käkade en lätt frukost och konstaterade att vädret var kanon utanför dörren. Idag var dagen då jag och mamma Glorita skulle dra till Caleta de Tango - ett samhälle i Santiagos utkant - för att hälsa på Silvia och hennes mamma. Silvia är Gloritas barndomsvän och jag kommer fortfarande ihåg besöket hos henne och hennes mamma 2003. Silvias mamma håller Glorita mycket kär och hennes tårar under vårt farväl 2003 gör sig ännu idag påminda. Silvia, som besökte oss en kort sväng i måndags den 7:e, ville så gärna att vi skulle besöka henne. Hennes mamma ville gärna det också nu när hon hade fått reda på att jag befann mig i landet. Det fick bli idag.

Vi tog en "colectivo" - en slags kollektivtaxi med fast rutt - för att åka ut en bit. Sagt och gjort. Och den lilla resan gjorde intryck må ni veta. Alltså, trafiken här är h-e-m-s-k. Folk kör som antingen biltjyvar eller för att hinna ifatt gårdagen (det sistnämnda stämmer nog in bättre då tidsoptimismen i allt övrigt är lite sisådär). Jag kom på mig själv hålla andan flera gånger eller att jag trampade ner bromspedalen i luften på passagerarsidan (vilket inte hjälpte speciellt mycket). Bytet till buss var därför efterlängtat, både för nerverna och för syresättningen av min smått vettskrämda kropp. Därefter kunde jag smälta (nära-döden-) upplevelsen och fortsätta åldras med gott samvete.

Besöket hos Silvia och hennes 80-åriga mamma var väldigt bemytligt med hemmagjord typisk chilensk mat och tallriks-stora tårtbitar. Silvias mamma gjorde ett fantastiskt och hälsorikt intryck. Det märktes tydligt att hon fortfarande håller Glorita mycket kär. V tog en eftermiddagspromenad innan de bjöd på fika (jag fick en karatebit tårta... och av ren artighet så kämpade jag ner den). Under promenaden så upptäckte jag gör första gången hur valnötter växer. Frukten eller ytterskalet är väldigt saftig som omger själva valnötsskalet som i sin tur omger själva valnöten. Häftig upptäckt!

Over and out!

2011-02-13

110208: Carpe Diem

Bild på gång inom kort!

Jag vaknade utvilad och käkade en lagom frukost. Idag var dagen då vi skulle dra till ett bankkontor som låg i köpcentrat "Mall Plaza Vespucio". Sedan förra året visste jag att det fanns WiFi-internet så jag passade ju givetvis på att uppdatera mailboxen och lite annat. Pengar blev växlade och jag och mamma gick omkring och kollade i affärer. Det kändes lite konstigt att strosa omkring i t-shirt, shorts och sandaler när jag bara för någon dag sedan brukade ha långkalsonger, jeans, flera tröjor, vinterkängor och en tjock jacka. Den känslan försvann i takt med att jag insåg att jag faktiskt befann mig mitt i en högsommar... dock med starkare sol än den i Sverige.

Vi drog hem till en god vän till min mamma där vi käkade lunch och drack chilenskt vin. Jag kan inte riktigt vänja mig vid att folk har vinrankor som vanliga växter i trädgården och att man kan hitta dom lite varstans.

På eftermiddagen hälsade vi på min äldsta moster. Hon såg yngre ut än under mitt förra besök förra året. Jag var ju givetvis tvungen att säga det till henne, vilket gladde en förtjusande pigg 82-åring med det största leendet på läpparna. Vi satt och fikade och pratade om allt möjligt. Tiden sprang i förväg och när det började bli skymning var det dags att bege sig hemåt igen. Det kändes skönt att bara ta dagen som den är utan alla måsten som annars präglar mina dagar. Ännu en dag till sin ända och jag intog horisontellt läge för att råda bot på min trötthet... Over and out!

110207: Touchdown Chile!

Efter en nätt lite resa på bara 21 timmar, varav jag hade turen att kunna sova bort 40 minuter, så var man av förståeliga skäl rätt så trött när man landade. I stort sett var flygresan bra, förutom att planet råkade ut för rätt kraftig (mitt i maten dessutom, så det blev snabbt uppdruckit ur vinglaset) strax utanför Portugals kust ovanför Atlanten.

Trots att planet lyfte från Spanien ca 30 min försenad (kl 00:50 lokal tid), så landade vi i rätt tid kl 13:15 svensk tid (09:15 lokal tid). Jag hittade min vilsna mor letandes efter mig, till skillnad från förra gången då hon hittade mig.

Criz och hans mamma åkte ut till Valparaíso, medan jag och min mamma drog till Santiago. Det kändes otroligt skönt att vara tillbaka i Chile och den högsommarvärme som förgyllde dagen. Väl framme så packade jag upp och tog en välbehövlig dusch för att sedan vila mig. På kvällen drog mamma och jag till några goda vänner och käkade världens godaste skaldjursgryta som efterföljdes av paltkoma à 2000... eller så var det vinet som gjorde sitt. Nåt av det i alla fall. Men trött va jag när jag gick till sängs... Over and out!

2011-02-06

110206: Mellanlandning i Madrid

En klok man sa en gång att man tappar vätska när man flyger. Ännu idag lyder jag det goda rådet och drack några öl när det var dags för mellanlandning i Madrid. Skål! Over and out!

110206: Hejdå Sverige!

Hejdå allihop! Nu vinkar jag hejdå till kylan, Sverige, nära, kära och kollegor samt bekanta. Vi ses den 28/2 igen... Nu börjar äventyret!

2010-12-21

2010-10-29

(M)mmm...

Ett leende säger mer än tusen ord. Och en som har haft all anledning till att vara glad är Moderaternas nya partisekreterare, Sofia Arkelsten, vars nöjda ansiktsuttryck vi ser på bilden. För hon har alla (åtminstone minst fyra) anledningar att vara glad: en gratis resa till Tanzania den 3-11/2 2007 bekostad av RFSU, en gratis resa i egenskap av miljöpolitisk talesperson för Moderaterna till södra Frankrike 22-23/5 2008 bekostad av Shell, gratis nyttjande av bilmodellen BMW Hydrogen 7 som bekostades av BMW och som hon nyttjade såväl i tjänsten som privat och slutligen en resa till ett kärnkraftverk i Finland 6-7/10 2008 som bekostades av Forum för energi och tillväxt (lobbyorganisation för bl.a. Fortum och åtminstone delstatliga Vattenfall).

-"I våra vägledande etiska regler för privat verksamhet står det att förfogande över fordon, båt eller fritidshus är en sådan förmån som under inga omständigheter får förekomma. /.../ i det här fallet är det privat näringsverksamhet som gett en förmån till den offentliga verksamheten. Då är det än allvarligare," säger Torbjörn Lindhe, chef för Institutet mot mutor [SvD 101029].

Svenska Dagbladet har i dagens artikel talat med flera mutexperter som är mycket kritiska till Moderaternas nya partisekreterares agerande. I synnerhet lånet av BMW:n.

Institutet mot mutors Thorsten Cars anser i dagens SvD att det är försvårande att Arkelsten har nyttjat bilen privat. Vidare anför han att om man har nytta att testa bilen i sitt politiska uppdrag så bör man också se till att man själv eller ens politiska uppdragsgivare står för kalaset.

Men nej, serru, sådana argument biter ju förstås inte på Moderaternas nya partisekreterare. Tvärtom. Föga förvånande försvarar partisekreterare Arkelsten naturligtvis nyttjandet av BMW:n.

-"Jag provkörde den i några dagar för att testa ny teknik. Det tycker jag är förenligt med mitt uppdrag i miljö- och jordbruksutskottet och ingenting konstigt." Därefter trasslar hon till det och de gamla moderaterna gör sig tydligt påminda: "Bland annat åkte jag och hämtade min mormor." [SvD 101029]

Hur hon fick det att höra ihop med sin politiska roll är bortom mitt förstånd.

Moderaternas egna etiska regler är däremot tydliga och säger att den som "medvetet utnyttjat förtroendemannarollen för att tillskansa sig privata förmåner" [ska] avsäga sig sitt uppdrag.

Det är här Arkelstens egna tolkning och samband mellan hennes uppdrag och det privata gör sig gällande och fäller henne själv.

Frågan är om moderaternas egna etiska regler gäller dem själva eller om dessa regler är flexibla när det passar dem själva. Det återstår att se. (M)mmm...

2010-09-19

(S)kamlig rättssäkerhet!


För exakt fyra år sedan deltog jag aktivt i valrörelsen som politisk anställd. Där framhöll jag Sverige som ett föredöme eftersom vi på den internationella scenen har ett rykte om att slå vakt om rättsäkra principer, vilket är en självklarhet för mig med min politiska hemvist. Detta rykte är dock befläckat och fundamenten för vårt anseende i dessa frågor har spruckit. Tyvärr kan vi konstatera att den förra socialdemokratiska regeringen bidrog till detta befläckade rykte genom att avvisa de båda egyptierna, den f.d. Karlstadbosatta Ahmed Agiza och den f.d. Stockholmbosatta Mohammed al-Zeri, till militärdiktaturen Egypten som styrts av en och samma man i ca. 30 år.

Den bristande rättsäkerheten i Egypten medförde att regeringen förlitade sig på en otydligt formulerad "diplomatisk garanti" om att de båda männen skulle behandlas i enlighet med egyptisk lag, vilket tidigare de facto har lett till förekomsten av tortyr. Därefter gavs klartecken att med oöverträffad snabbhet utvisa dem med hjälp av amerikanska CIA. Snabbheten av utvisningarna var att förhindra männens advokater från att överklaga beslutet i internationella organ som därmed skulle kunna förhindra ett verkställande. Med ituklippta kläder, iförda fotbojor, beklädda med ögonbindlar och huvor samt medicinska preparat uppförda i anus transporteras de båda kränkta männen av CIA till Egypten sanktionerade av den socialdemokratiska regeringen.

De båda männen förklarar för svenska UD hur de i fängsligt förvar i Egypten torterats med bl.a. sömnlöshet, slag, hot och eltortyr genom elektroder på genitalierna. Denna information hemlighölls därefter av statssekreteraren som ljög och försäkrade om att de fängslade männen inte utsattes för hot, våld eller tortyr och hänvisade till den diplomatiska garantin för deras välbefinnande.

Europarådet och två olika FN-organ har, under flera gånger, kritiserat Sveriges agerande. I ett försök att mildra denna kritik föreslog Sverige för Europarådet att man istället skulle reglera sådana diplomatiska garantier. Detta påhitt fick inget stöd alls från något annat land och Sverige fälldes på nytt av FN för att ha kränkt det internationella förbudet mot tortyr. Återkommande mörkanden, vilseledanden och lögner har kommit från Sverige vid tiden ifråga istället för att ta ansvar för den inhumana och rättsvidriga handlingen.

Efter valsegern 2006 upphävde Alliansen det socialdemokratiska regeringsbeslutet om utvisning av de båda männen. Ett nytt hopp väcktes hos männen att få upprättelse. Därefter meddelade Alliansregeringen att de båda männen inte fick uppehållstillstånd p.g.a. att säkerhetspolisen hävdade att de utgjorde en säkerhetsrisk. Dessa "synnerliga skäl", som är skeretessbelagda även för männen i fråga ännu idag, är märkliga till sin natur eftersom det var först 2009 som al-Zeri terroriststämplades internationellt.

I likhet med många andra fall är det även i detta fall upprörande att vi inte har ett oberoende organ som granskar och prövar polisens agerande eller anklagelser. Hälsotillståndet för den 15-årsdömda fängslade Agiza, vars fru och barn bor i Sverige, försämras snabbt och han befaras snart vara helt förlamad och utan förmåga att kunna tala. al-Zeri är ännu idag inte dömd, men övervakas ständigt av egyptiska myndigheter.

Detta är en utan tvekan en skamfläck för Sverige och torde smaka illa i varje socialdemokratisk mun. Inget seriöst försök till att göra upp med detta rättsövertramp har gjorts, vilket är oerhört tråkigt. För mig går en sådan passivitet helt enkelt inte att försvara. Inte utifrån min grundsyn om allas lika värde och en rättsäkerhet som omfattar alla. En sådan hantering av de utvisade Agiza och al-Zeri anstår inte ett arbetarparti som bör stå upp för de som själva inte kan. Varför inte delge anklagelserna för de båda misstänkta och låt rättvisan ha sin gång med oberoende domstolar som prövar fallen? Inte såsom har varit fallet hittills där lögner, mörklägganden, undanhållande av information, förvägran av rättsskipning och vilseledanden avlöst varandra. Detta är en skamlig rättssäkerhet!

Bland annat utifrån ovanstående har jag för snart ett år sedan lämnat Socialdemokraterna och röstar i årets val inte längre på partiet.

Elias Cataño
demokratisk socialist och
f.d. ombudsman för SSU

2010-08-14

14 aug: Back home...


Ja, och nu var vi tillbaka ute i det sprudlande nattlivet igen för att ta nån sista öl innan avfärd. Med väskorna färdigpackade på hotellrummet och allt undanplockat smet vi ner i nån timme eller två. Vi kom ner i rättan tid till ett... nja, va ska man säga, inte så graciöst uppträdande. Men hon hade skoj och det gjorde oss glada. Skål för det!


Trots suddigheten på bilden (det var inte antalet öl som låg bakom) så fick vi en bild på kvällens diva innan vi drog oss tillbaka med flaggan på topp. Trots den korta tiden så var vi nöjda...


Sammanfattningsvis så har vi befunnit oss på dessa fyra ställen på bilden över Málagas provins. Pilen pekar Torremolinos där vi utgick ifrån.

Plus:
  • Staden Ronda. Ett måste om man vill komma ifrån och se nåt mer pittoreskt med utsikt över ett fint landskap. Ta med solkrämen för solen bränner!
  • Grillade sardiner på spanskt vis. Också ett måste för att testa annan mat än det tramset som många spanjorer tillagar för att blidka turister som reser utomlands och ändå inte vill äta nåt annat än sin skräpmat.
  • Stadens Nerja och dess grottor. Ett underjordiskt kreation till landskap som överträffar det mesta. Passa samtidigt på att fly värmen och njut av den svalkande kylan.
  • Stränderna och balkongutsikten i Nerja. Klarblått vatten och stenig strand. Perfekt för den som inte vill få med sig sand på hotellet eller i bilen...
  • Tapas. Prova på tapas och gärna gazpacho andaluz (kall spansk krämig tomatsoppa med tillhörande finhackade grönsaker). Våga äta så mycket skaldjur som du kan. Och drick Sangría, men akta för överpriser (över 9 € för en kanna bör du bli misstänksam).
  • Hyr en bil och åk dit du vill. Vi kan rekommendera biluthyrningen REMO (tel: +34 95 238 80 58 eller utan "+34" om du befinner dig på plats, eller via mail: autosremocars@telefonica.net). De lämnar bilen där du bor och hämtar den där också. Enkelt och smidigt samt att de är pålitliga! Men boka i god tid! Lugnt, de pratar engelska också...
Minus:
  • All skitmat som spanjorerna erbjuder de köpglada turisterna som inte vågar prova på annan mat än sin skitta engelska frukost med bönor, ägg och andra slaggprodukter. Det värsta är fanimej friterade strips som serveras överallt. Akta er för detta. Fy bubblan! (Åker man till Spanien så ska man prova på nåt nytt).
  • Restaurangen "El Capricho" i Ronda... a BIG no no!
  • Skyltningar och vägar kan vara krångliga. Se till att tuffa till din bilattityd och kör offensivt (men ändå defensivt)... annars kommer du hamna sist och på villovägar.


Tillbaka till kalla Sverige... äventyret är slut. But we'll be back!

Elias & Criz signing out "Torremolinos" /

13 aug: Sista dagen i solen


Idag vaknade vi till klockan eftersom vi, efter vår utekväll, kom tillbaka till hotellet sent... förlåt, tidigt. Vi passade då på att hyra en trampbåt på vår sista heldag här. Vi hade även haft tillfälle att köpa en engångskamera för en lite mer plaskig och vattnig tillvaro. Vi hittade en trampbåt och fick hyra den för en timme.


Strike a pose. Livet till havs är inte alltid en dans på rosor. Det insåg han när "trampbåt" är synonymt med att personligen trampa för att komma någonvart. Med vårt hotell i bakgrunden, folkmassornas sorl vid strandkanten och solskenets stekheta strålar så njöt vi av många minuters guppande på vågorna.


Utan alla paparazzis var det lättare även för mig att strike a pose. Notera den finfina bilden där mina näsborrar fått en central plats... däri jag för övrigt hittade mitt andra vita hårstrå (bra nyhetsvärde va?)...


Grillade sardiner på spanskt vis. Denna typiska maträtt ser man ofta här nere, så vi gjorde slag i saken och provade maträtten. Mycket utsökt. Knapriga och fina. Det hela blev ännu godare med lite pressad citronsaft. Ännu ett tips vi fick från Marja (gracias por el consejo)...


"Oj, jag tror glaset läcker". Ja, så säger han varje gång...


Det ligger lite sanning i uttrycket om att man kan supa omgivningen snygg. Vi lämnade Sverige och landade i Spanien men efter några öl så befinner man sig plötsligt på Bahamas. Me like beer...


Criz på hamnpromenaden i skymningen. Detta är minutrarna innan vi gick upp på rummet och började packa. Trist, men sant. Nu hade vi uträttat alla ärenden vi skulle göra idag.


Allt var färdigpackat och vi var splittrade: Att gå ut eller att inte gå ut? Vi bestämde oss för att gå ut i det sprudlande nattlivet innan vi återvände och drog direkt till flygplatsen. Oj, glömde vi sova därimellan?

Signing out for now! / E

2010-08-13

13 aug: 12 timmar kvar...

Tråkigt men sant, men nu återstår det bara 12 timmar här i Torremolinos 35-gradiga värme :(

Signing out for now! / E

2010-08-12

12 aug: Suss Uki missing


Efter en god frukost så gjorde vi oss beredda för lite plaskande på stranden och för att sola samtidigt. Numera är vi långt ifrån badkrukor. Badmadrasserna är försedda med rep så att vi kan binda fast dem i bojar ute i vattnet så vi slipper paddla som stuckna valrossar för att inte stranda som tumlare. Allt noggrant uträknat... jajamen!


Jag brister plötsligt ut i tårar när vi till våran förtvivlan mörker att lilla Suss Uki Swift inte står där vi råkade lämna henne kvällen innan. Tiden stod stilla i några minuter av all sorg. Flaggorna hissades på halv stång och en tyst minut inleddes.


Criz bedrövad. Vem skulle nu hämta honom efter hans manikyr? Skulle detta innebära att han numera skulle få åka med pöbeln i nåt så snuskigt som bussar och andra allmänna transportmedel? Nu var det nästan som om tiden gick baklänges av sorgen...


Bara ett sätt att bemöta denna tragedi. Att dricka. Ett efter ett glas avverkades. Minnena av lilla Suss Uki Swift tycktes blekna alltmer... som om det hela vore en vacker dröm.


Criz dricker ännu mer, precis som han lärt lilla Suss Uki att göra. Förlusten av henne var kanske inte så illa ändå. Hon drack mer än vi.... tillsammans. Hon drack dyrare saft än vi. Hon hade fler som hon kallade pappa innan oss (that bitch), trots sin späda ålder. Hon tog betalt per timme (märkte vi såhär efteråt). Nä, hon var nog inte alls en fin flicka, det där...


Elias firar vår nyvunna frihet med lite efterrätt. Criz likaså. Allt var frid och fröjd.


Sorgen var nu borta till ett foto framför en vacker fontän. Därefter fortsatte vår promenad tillbaka till hotellet.


Fontän i aftonskenet. Vackert... så vackert att man lätt kan vänja sig vid livet här.


Elias & Criz laddar upp för kvällens uteliv med att göra sin egen mojito. Väldigt gott för att vara den första gången. We löve mojito! Vi insåg senare att den slog rätt hårt...


Sedan var det utelivet i Torremolinos som gällde. Red Bull Vodka och öl stod på menyn. Flertalet, ska tilläggas. Vi var inte tillbaka på hotellet igen förrän kl 05:30. Time flies by when you're having fun.

Signing out for now! / E

11 aug: Málaga & Nerja


Efter att ha vilat utan att hamna ute så körde vi iväg till Málaga. Vi snurrade runt en bra stund innan vi lyckades hitta en parkering. Vilken trafik, säger jag! Inte alls skoj. Kör man inte offensivt (som jag börjat göra) så är man sist i kön eller inte får den där enda lediga platsen som just råkat uppenbara sig. När väl lilla Suss Uki var parkerad för att ta sin dagliga siesta drog vi ut på stan och promenerade runt i centrala Málaga.


Centrala Málaga bjöd verkligen på fina monument och byggnader av olika slag. Här ser vi en fin kyrkbyggnad och fontän. Ännu är det inte dags för att bikta sig så vi passerade kyrkorna på utsidan. Jag menar, vi är trots allt fromma katolska pojkar bägge två :)


Ett kors för varje synd... sägs det. Usch, och jag som har så många synder. Vilket ska jag bära först? Tufft beslut...


Här ser vi Criz i en pittoresk Málagagränd. Husen är verkligen från den koloniala perioden med sina små balkonger. Jag kunde se mig själv där uppe viftandes med min solfjäder... tata.


Málaga är verkligen ett måste. Det är en storstad med gamla inslag. Såna här syner ser man oftast i gamla västernfilmer. Efter en svalkande fika var det dags att väcka lilla Suss Uki för att dra vidare. Vårt nästa uppehåll skulle bli staden Nerja.


Väl framme så var ju Suss Uki trött igen... så det fick bli en siesta till. Jag och Criz drog till el Mirador de Nerja. Wow! Vilken idyll. Bestämd som jag är så tog vi våra badkläder och strandmadrass från bilen och trippade nätt ner till stranden. Vattnet var klarblått och stranden var småstenig. Inga stenar som gjorde ont utan lady-stones som mjukt och skonsamt masserade våra trötta små tassar. Detta var en av höjdpunkterna på hela resan, kan vi såhär efteråt konstatera. Ett måste för ladies och alla andra som bara vill ta det varsamt.


Criz passade på att bada... kanske lika bra för han har blivit så brun att jag misstänker att han inte har tvättat sig sen vi kom hit.


Valjakten är ännu inte förbjuden, så även jag passade på att bada i det klarblå vattnet.


Grottorna i Nerja blev vår nästa anhalt. De låg en liten bit norr om staden och det var lätt att hitta. Naturens formationer var imponerande att beskåda. Grottorna var svala och sköna att besöka och stundtals även småläskiga. Ljudet av vattendropparna ekade mellan väggarna. Det fanns stora salar av urgröpningar och där majestätiska pelare antingen reste sig från marken eller hängde som förstenade istappar. Välinvesterade pengar och tid!


Grottorna i Nerja får ju även en del av sitt majestätiska intryck av oss. Överallt ljöd applåderna och folkets rop på mer glamour... men sånt kostar. Så vi la av... "inget konstigt alls".


Men showen fortsatte utanför. Och det var uppskattat av alla syrsor som tittade förtjust på...


Även jag utmanade gravitationen och satte mina höfter i rörelse... jag avslöjar dock inte när de slutade vibrera, men Shakira har så rätt så... because hips don't lie


Efter bilfärd tillbaka till hotellet och efter en shoppingrunda så var kvällens avslut en Ensalada de salpicón, vilket är skaldjurssallad. Ruskigt god! Suss Uki trivs så fint i vårt sällskap och vi gjorde rätt i att adoptera henne. Precis som föräldrarna så dricker hon rätt så mycket också. Lilla Suss Uki vill ju bara ha dyr dryck så vi är lite skeptiska till hennes dryckintag. Därefter var vi båda så trötta av dagens eleganta utflykt att vi somnade tryggt för att vakna till nästa dag...