2009-11-08

*Vi vägrar hålla tyst!


Ja, så kan man säga väldigt kortfattat! Titta i morgon-dagens Metro och den smått udda, men väldigt ironiska annonsen som mitt fackförbund SEKO publicerar med anledning av det alltmer tuffare klimatet på min arbetsplats SJ. Titta i morgonsagens Metro, så förstår ni. Fortsättning följer, var så säker!


"WE REFUSE TO SHUT UP"


Yes, that's one way of putting it in words. Take a look in tomorrow's edition of newspaper Metro where my labour union SEKO has published a quite unique but even more ironic advertisement. This is a result of an increasingly more tough atmosphere at my word at SJ. So take a look in tomorrow's edition of Metro. Mark my words - to be continued!

2009-10-28

Tänkvärt inför SAP:s kongress

Som facklig gladdes jag av att läsa en artikel i SvD som de sex ordföranden för "6F" (Fackförbund i samverkan) låtit författa såhär lagom inför SAP:s 36:e partikongress som öppnades idag.

Menar SAP (Socialdemokratiska arbetarepartiet) allvar med att vinna valet nästa år, så måste man inte bara forma en egen politik utan även kontrastera sin politik mot en alltmer hårdför högerpolitik som tar skepnad av att vara en mittenpolitik som attraherar många.

Artikeln skriver "Hittills har borgerligheten tagit initiativet i att formulera den arbetande medelklassens problem – och förslagen till lösningar. De förslagen har sedan smittat av sig och dyker upp i olika lightversioner från en del S-företrädare. Effekten har blivit otydlighet och en oppositions-politik som mest reagerar på alliansens utspel, och sällan formulerar en egen, samman-hållen politik." Tänkvärt. Mycket tänkvärt.

Lyckad restaurangafton!


I lördags var man hembjuden till La Linda och Mats på lite snacks och vin/bubbel. Det eminenta sällskapet Criz, Pontus och Jessica var dessutom också där och förgyllde tillvaron. Efter att La Lindas nanny trillade förbi för att passa prinsessan Lovisa, så drog vi vidare ut i Västeråskvällen till Frank Bistro och avnjöt en gourmetupplevelse utan dess like. Konceptet var att man säger vad man inte käkar eller vad man är allergisk mot, så bestämmer kockarna maten. Alltså, de bestämmer - jag betalar. Jo, folk är verkligen så dumma... med glimten i ögat. Två förrätter med varsitt vin värmde upp stämningen lagom tills huvudrätten lades fram. Som pricken över i:et avslutades kvällen med en utsökt efterrätt.

Man måste få erkänna att man blev lite tipsy allt eftersom tiden gick därinne. Till den milda grad att när den vänlige servitören kom in med huvudrätten och förklarade att köttet, som var rökt, dessutom hade hängt i nån vecka... så svarade jag lite för ohämmat:
-"Ja, men det är väl en baggis... mitt kött har hängt sen jag föddes."

Usch, så genant... men skoj och förbannat trevligt var det! Tack mitt, goda sällskap!