10 aug: Bebisen

Klockan var 09:54 gick adoptionen genom. Vår nya 12-månader gamla bebis. Vid tillfället i fråga vägde den ca 350000000 gram och är urpsprungligen från Asien. Det gick inte att ta miste på den oerhörda glädjen. Jag hade gjort mig extra fin denna morgon. En och annan tår föll nedför min lätt solbrända kind.


Jepp, där är bebisen. Stor för sin ålder. Vi fick aldrig veta hur många som adopterat henne innan oss, men det gjorde detsamma. Hon är bara vår... vååår, våååååååååååår. Vår lilla Suss Uki Swift. Vi lät henne behålla mellannamnet så att hon ständigt påminns om hennes asiatiska rötter.


... och nu jävlar. Nu väntar galenskaperna i nästkommande 48 timmar... road rage, svordomar, tut(t)ande och (sw)viftande. Jag ska lära henne allt! Hon ska allt bli en fin flicka, så det så!

9 aug: Down Town

Idag vakande vi tidigt för att inleda vår biljakt (hitta biluthyrning). På vägen ut infann sig ett sånt där Kodak-moment, så jag var ju minsann tvungen att plåta utsikten från hotellpassagen intill entrén. Inget av de där skadedjuren (kattskrällena) syntes till idag... thank God.

Överallt vi gick för att hitta biluthyrning gav inga resultat. Vi insåg ju rätt snabbt att vi borde ha bokat bil redan efter nån dag efter vår ankomst. Men, men... nu var det bara att gilla läget. Till slut (efter många gators letande och många timmars strövande) hittade vi ett ställe som erbjöd oss att lämna och hämta hyrbil på vårt hotell. Perfekt. Vi slog till. Det kan ju inte bli mer perfekt. Vi la handpenning på kärran och gick därifrån lättade. Bilen levereras imorrn kl 09:45 (usch, va okristligt tidigt!).

Vi tog tillfället i akt och drog me oss badmadrasserna och la oss och plaskade i vattnet i 1½ timme. Vi plaskade ut till en boj några 50 meter ut i vattnet och band fast madrasserna där. Sen somnade vi om på varsin madrass och behövde inte oroa oss för att driva in mot land, störas av skrikiga folk, få sand upp dit solskenet inte lyser eller en plaskig handduk. Allt sånt e passé om man bara har badkläder och en badmadrass samt en vattenflaska. Damn, we're smart!


Vi fortsatte vår stadsvandring med att utforska nya gator och nya områden och lyckades ta oss ända ut till ytterstadskanten och tillbaka till fots. På vägen tillbaka satte vi oss ner för att käka lite. Vi beställde varsin mojito till en väldans bra pris.


Sablars, va mojiton var lättdrucken... den fuktade ju bara upp halsen, så vi var ju tvungna att skölja ner den första mojiton med en andra. Lustigt att personalen bad att få tillbaka glasen innan de kunde ge oss en andra, men hade inga fler glas... så hade de ju inga fler glas. Nåja, inga problem...


Även den andra mojiton var lika lättdrucken som den första, trots att vi käkade en spansk soppa med en grillad färsk fisk...


Jag var ju lite bedrövad över vissa i sällskapets reaktion på drycken...


... men efter några minuter kvicknade Criz till igen. Om denna plötsliga power-siesta hade något att göra med alkoholen i mojiton förtäljer inte historien.


På vägen tillbaka knäböjde jag lojalt och patriotiskt till Skånes flagga som prydde en fasad så fint. Nu blev jag extra glad.


Och nu är det minsann dags att bege sig ut igen i nattlivet för att avrunda dagen med en drink eller två. Det kan ju bli tre också ;)

Signing out for now! / E

8 aug: Siesta Sunday

Ja, söndagen är ju Herrens vilodag... så vi tog ju det självfallet rätt lugnt kvällen innan. Vi är ju trots allt fromma katoliker bägge två. Tyvärr hittade vi inte till en kyrka i tid till gudtjänsten så vi beslöt oss för att dra på en lång promenad med sikte att hitta en biluthyrning. Lättare sagt än gjort. En söndag i Spanien är som en heldags siesta. Med andra ord: lika livligt som i en skokartong. Vi trodde inte det var möjligt, men vi hittade fanimej en trappa som slog "helvetestrappan" nära vårt hotell. Shit, man trodde man hade sprungit Mälaren runt när man var färdig me den... för Criz insisterade ju självfallet att vi skulle pinna uppför den. Väl uppe insåg vi ju (igen) att där fanns en hiss. Vi måste börja titta oss omkring varje trappsteg nästa gång. Det börjar bli favoriter i repris...


... men utsikten från översta trappsteget var ju kanon. Tyvärr var de höga vågorna framme i dag igen, så vi kunde ju inte ligga på badmadrasserna och plaska runt.


Åh, nej... gudtjänsten var över innan vi hittade hit. Så vi knäböjde och gjorde korstecken utanför och förevigade Herrens boning i det fina vädret... amen!


Efter en lång promenix hittade vi ett litet pittoreskt torg intill den annars så folktäta huvudgatan. Men idag var det minsann inte mycket rörelse. Är verkligen spanjorerna så saliga? En del kvällar har jag sett motsatsen, men det ska jag nog inte skriva i bloggen... så det så!


Det finns väldigt fina gränder. Tyvärr varken handikapps- eller bakis-vänliga pga alla kanter och nivåskillnader.


Efter en herrans (ja, dagen till ära) lång promenad så satte vi oss ner på ett hak intill promenadstråket för att beställa in nåt lätt och snabbt: Varsin öl och varsin räkcocktail. Ölen tog slut i det varma vädret...


... och efter en halvtimmes väntan på räkcocktailen så var alla droppar dyrbara så vi tömde glasen ordentligt. Inget fick gå till spillo...


... och efter totalt 45 minuter undrade vi om kyparen hade skuttat ner i jollen för att fiska upp nå'ra räkor. Väntan var påtaglig, tålamodet sinade...


... Olé! Äntligen... Den åkte snabbt ner och iväg for vi kort därefter. Underbemanningen var påtaglig då den ensamna kyparen sprang som en iller mellan borden. Påminde dock lite om serveringen i vagn 2, 1klass på X2000. Tur att vi inte beställde en varmrätt...

Sen tog vi tillflykten upp på hotellrummet för att ta en kalldusch för att sedan bege oss ner på stan igen i skymningen för att avrunda dagen med en drink. Det är så himla skönt att inte göra ett skit, utan bara ta dagen som den kommer och vila upp sig. Imorrn har vi bestämt oss för att jaga biluthyrning. Vi måste ju se lite omgivningar utanför Torremolinos. To be continued...

Signing out for now! / E