Lugna och trygga Irak

Är du stressad och har svårt att sova om nätterna? Är du rädd för att gå ut pga otrygghet? Drömmer du också om ett lugnt och soligt semesterparadis såhär års när kylan och mörkret blir påtagligare? Får jag i så fall rekommendera Irak?

Ja, du läste rätt. Irak är landet som idag finns på mångas läppar. George W Bush talar om landet. Det var ju för övrigt han som införde demokratin och undanröjde det akuta hotet mot världen pga massförstörelsevapen. Tony Blair talade om landet. Ja, även den svenska Migrationsdomstolen talar om att det inte råder väpnad konflikt i landet, varpå man har fattat ett vägledande beslut om att utvisa irakier dit som inte kan påvisa ett individuellt riktat hot mot sina liv. Detta trots att både FN och Amnesty International riktar skarp kritik. Dessutom belades ett flygbolag med flygförbud härom dagen eftersom man utan varning besköts från marken. Sverige torde vara det enda landet som nu ska verkställa sina beslut om avvisning.

Ja, bättre PR än så kan något land ju knappast få av så många representanter och organisationer. Och för att knyta ihop lockelsen till en idyllisk solskenssemester så publicerade gårdagens Aftonbladet en trygghetsingivande bild av en irakisk pojke som nu lever i outhärdliga smärtor som inte går att beskriva. Han blev bränd. Dock inte av solen utan av en sprängladdning. Och till den grad att hans hud hänger i slamsor och ögonen är igensvullna. Tillsammans med tre kamrater spelade de fotboll och hade inte en blekaste aning om vad som skulle komma att hända. Hans kamrater dog ögonblickligen när sprängladdningen briserade, medan pojken på bilden vanställdes för livet. Även tre USA-soldater dog i dådet. Och dagen innan dog ju bara 26 irakier i det här lugna och trygga landet, vars våldsiffra reducerats till hälften meddelar ockupationsmakten USA. Denna siffra borde ju rimligen glädja den svenska Migrationsdomstolen som därför bedömmer att läget är så pass stabilt att man inte behöver frukta för sitt liv.

Men för pojken på bilden eller för de många anhöriga till både ockupationssoldaterna och de 26 omkomna irakierna spelar denna siffra ingen roll. Det är ingen tröst alls. Inte heller för de i Sverige som hotas av avvisning. För hur bevisar man ett individuellt riktat hot och våld när våldet i Irak skoningslöst slår mot alla, närsomhelst och varsomhelst? Det kunde inte pojken på bilden bevisa dessförinnan, vars skinn nu hänger på kroppen som trasor brända i ytterkanterna precis som hans fingrar. Kommer de i Sverige som hotas med avvisning att kunna bevisa det? Det tvivlar jag starkt på. Jag ryser av själva tanken bara jag tänker på det. Det är nästan så att man är bra sugen på att sponsra en representant från Migrationsdomstolen med en flygbiljett till det lugna och trygga Irak. Eller varför inte migrationsminister Tobias Billström? Eller varför inte representanter ur den förra socialdemokratiska regeringen som inte fömådde att sätta stopp för försäljning av svensk militärmateriell till ockupationsmakten USAs illegitima angrepp på Saddam Husseins Irak? Ett land där "bara" 500 stycken faller offer om dagen och där de flesta av offren är män i åldrarna 15 till 44 år, enligt den brittiska medicinska tidskriften The Lancet.

Jag skäms så otroligt för den förra socialdemokratiska regeringens passivitet i fråga om vapenförsäljningen som bistod George W Bush i hans illegitima krig, vilket svt:s Uppdrag Granskning rapporterade om. Jag skäms ännu mer för Tobias Billströms och hela den borgerliga regeringens underlåtenhet för terroristmisstänkta att få veta och bemöta sina anklagelser i ett rättvist domstolsförfarande (vilket i och för sig är ett annat, men närbesläktat ämne och vilket jag kommer skriva mer om i ett annat inlägg). För mer info om detta klicka HÄR. Men jag skäms även för att man inte sätter ner foten och lyssnar på den kritik som både FN och Amnesty International anför i frågan om Iraks stabilitet och trygghet för asylsökande därifrån. Och jag skäms så otroligt för Migrationsdomstolens beslut. Detta är rent snusk och jag skäms! Skäms till den milda grad att jag gjorde en webbradiosänding om saken.

Så, gott folk, vad sägs om en resa till det lugna och trygga Irak?