Mallorca (23 aug): Touchdown Sweden!

För exakt en halvtimme sedan landade vi där resan tog sin början - Skavsta flygplats (se bild).

Vi lämnade hotellet med god marginal och kom fram till Palma flygplats ca 2 1/2 timme innan. Jag tjatade lite för att sitta utomhus i det skarpa solskenet. Det blev så i ca 15 minuter för sen märkte jag att höll på att svettas ut ett helt barsortiment med drinkar och öl för ytterligare 9 dagar innan. Och så kunde vi ju inte ha det. Inte minst för att försöka va fräsch hela flygresan. Vi checkade in vårt bagage och begav oss till taxfreebutikerna och köpte en utlovad whisky till vår stundande chaufför hemma i Sverige och en Bacardi för oss själva. Den sistnämnda fick vi behålla i ca 8 minuter innan den åkte i golvet på toa. Vi sköljde av whiskyn och utrymde snabbt toan som luktade dagen-efter på en Cinderellakryssning. Pinsamt.

Väl på planet så var man ruskigt trött, men det gick inte att sova när vi upplevde turbolens som fick min fantasi att skena iväg till filmer som Alive. Denna gång höll jag tyst om det för Criz, eftersom han fick frispel när jag berättade nojigt att jag såg misstänkta folk bete sig konstigt och rabbla satansverser i sätet. Förutom två spritgalna ryssar och en unge som gapskrek större delen av resan, så gick resan bra.

Och nu är vi tillbaka i kalla Sverige. Imorgon bitti blir det jobb och allvaret tar vid igen. Och med detta så avslutas vår Mallorcaresa, även kallad "Mallorca 3.0".

PS: Jag får anse mig besegrad av Criz efter vår solbränna-tävling, men hamnade på en god andraplats. Criz' bränna är såhär i efterhand väldigt autentisk. #

Mallorca (23 aug): Check out & on the go!

Nu är semestern här i Palma de Mallorca inne på sista versen. Efter ca 3 1/2 timmes sömn så steg vi upp och packade ner det lilla som fanns kvar att packa ner sedan igår. Därefter drog vi upp på takterrassen för att lapa den sista solen. Under den korta tiden kändes det som om man svettades upp de där 4 drinkarna och de 3 ölen vi tog igår... man var totalt genomvåt efter redan en halvtimme.

Vi tog alla väskor och begav oss ner för att käka frukost... vår allra sista hotellfrukost i Palma de Mallorca, vilket Criz uttryckte lite emotionellt (se bild 1 uppifrån). Som vanligt flög den halta lilla sparven utan ett ben förbi, vilken vi även idag matade med lite bröd (se bild 2 uppifrån). Plötsligt insåg jag att det var lika mycket fågel som jag fick på den där restaurangen "Cultura Lounge"... Jag vet, jag har ännu inte kommit över det där spektaklet. Usch!

Nu har vi betalat vårt rum, som kostade 65€/natt (45€/natt om vi inte hade valt balkong... vilket vi inte ångrar), och sköljer ner frukosten med varsin San Miguel (se bild 3 uppifrån). Vi var fast övertygade om att inte be om alkohol, men efter 10 dagar har karaktären sinat... Vi lär väl ha skrumplever när vi kommer hem. En vit månad hade nog inte suttit så dåligt nu, då ölen inte rinner ner så lätt längre. Hmm...

Med sorgsna hjärtan (se bild 4 uppifrån) är vi nu äntligen på väg till flygplatsen för att ta flyget hem. Adios, Palma de Mallorca...#

Mallorca (23 aug): Mags!

En liten hälsning till Magnus... :)

Mallorca (22 aug): Cheers!

Ja, vi har nåtts av flera nyheter att folk har förfester både här och där. Vi också. Vi vill speciellt skåla med Farshid och Maria med gäster, men i övrigt ingen nämnd ingen glömd. Skål!#

Mallorca (22 aug): Friends & last night out!

Nu är vi inne på vår sista heldag i Palma de Mallorca! Det känns verkligen vemodigt att behöva åka tillbaka till kalla Sverige. Idag bestämde vi för att dra till ett stort och närbeläget köpcenter för att titta runt, så vi gick dit och kollade runt... och drack öl... och käkade glass. Mmmm.

Vi råkade passera "Cultura Lounge / Club" som vi tyvärr råkade uppleva igår (se bild 1 uppifrån). Jag vet inte vad det är, men fortfarande idag var jag bra skeptisk till den där ransoneringsrestaurangen med kycklingkvarlevor, halvtorr sallad och några riskorn. Nä... bort med det! Next, som Gabi skulle säga!

Vi gjorde ett uppehåll på hotellet och passade på att lapa sol på takterrassen. Det var härligt och avslappnande. Sen gjorde vi oss klara för en kort utflykt till centrum (se bild 2 uppifrån).

Sen var det dags att möta upp Annelie, en väninna från Eskilstuna, och hennes två söner (se bild 3 uppifrån). Vi drog ut på en livlig gågata och käkade Paella i den varma kvällen. Det var riktigt skoj och vi pratade om allt möjligt. Hennes söner är minst sagt livliga även dem. Sen lämnade vi av dem vid bussen som skulle ta dem tillbaka till Magaluf. De har fortfarande fyra dagar kvar. Lyckoostar!

Vi sitter just nu på balkongen och har hällt upp två drinkar och ska väl snart ut på lite barhäng med lite öl och kanske nån starkare drink för att bedöva ångesten inför morgondagens hemfärd. Har även idag gjort en "Elias-kyl" (med en påse iskuber och en flaska nedtryckt i den) för att göra våra drinkar mer behagliga. Mmmm...

Nä, man kanske ska börja packa? Ehm... nä! Inte ännu. För tidigt...

Tips för magen!

Det funkar! Blotta tanken på arbetsgivare har faktiskt en laxerande effekt när magen upplevs som trög... Prova!

Mallorca (21 aug): Livet leker!

Idag, fredag, börjar man känna av att semestern börjar lida mot sitt slut. Tråkigt nog. Det positiva är att vi börjar vänja oss vid den otroliga värmen. Ja, det är så dags nu, ja.

Idag planerade vi egentligen att hyra bil, men krisen har medfört att biluthyrningarna har färre bilar än normalt och därigenom finns en större efterfrågan. Vi lyckades inte att hitta någon hyrbil till vettigt pris bara för en dag... så vi promenerade runt i stan och avnjöt lite fika varstans. På vägen tillbaka till hotellet svängde vi förbi en frukt- och grönsaksbod och köpte färsk vattenmelon och mango. Sen gjorde jag i ordning varsin svalkande frukttallrik (se bild 1 överst) som vi tog upp till hotellets solterrass där vi lapade sol och förmådde oss att helnjuta av semestern utan vare sig planering eller måsten (se bild 2 uppifrån). Nu har man verkligen fått en finfin härlig solbränna. Härligt härligt.

På kvällen drog vi in till centrum och vandrade runt bland marknad och beskådade Palma by night. Allt får en annorlunda lyster på kvällen (se bild 3 och 4 uppifrån). Temperaturen var 28° under hela kvällen, så det lider ingen nöd på oss. Vi bävar inför hemkomsten till kalla Sverige.

Innan kvällen avrundades med lite barhäng och öl så satte vi oss ner på restaurang Cultura Lounge på marinaboulevaren. Jag beställde in en vitlökskyckling med ris och sallad för 12€ och Criz beställde in en lammbit med ris och sallad. Jag fick några minuter senare in en tallrik med en halv deciliter ris, lite slabbig sky och en halv näve halvtorr sallad tillsammans med lite kycklingbenbitar med minimalt med kött. Var fan var resten av kycklingen?? Criz fick in lika mycket ris och liknande sallad tillsammans med en jättebit lammkött som i princip saknade huvud och ben (så stor var den). Jag jämförde de båda tallrikarna och blev snabbt irriterad. Jag vägrade uppleva ännu ett nederlag vad gäller mat och vinkade servitrisen till vårt bord och bad henne studera mängden kött i jämförelse med ben på min tallrik samt jämföra båda tallrikarna. Nä, det var droppen! Jag var på väg att fråga henne om hon skulle betala 12€ för det som låg på tallriken, men hann inte göra det. Hon fattade galoppen snabbt och erbjöd mig snabbt att få en likadan rätt som Criz. Svaret lät inte vänta på sig. Usch, vilken bottenrestaurang! Hit bör ni verkligen inte gå ifall ni är hungriga. Grrr!#

Mallorca: Kulturkrockar!

Efter snart en hel tio dagars lång semester med ca 40° grader i skuggan så undrar ni säkert hur spanjorerna överlever utan att bli tokiga eller nåt. Faktum är att denna värme får sina effekter, en del tokigare än andra. Här är några exempel:

Bild 1 överst: Vi har känt av närvaron av La Linda, vår kära lady friend från Västerås, som brukar säga Oh... La... La. Eller så marknadsför spanjorerna sina ställen med lyxigare namn än vad som serveras på tallriken. Nackdelen är att det lätt får en halverotisk klang som kan få förväntningarna att stiga i takt med att hormonkörtlarna går på högvarv. Inte bra mitt på dagen när allt annat rinner på en.

Bild 2 uppifrån: Spanska barn är så otroligt väluppfostrade och har verkligen den största respekten för de äldre. Det har vi märkt nu under semestern när en del, andra mer än andra, utländska barn saknar uppfostran i jämförelse. Vi förstår varför när vi såg denna skylt utanför ett barntortyrcenter i stan. I dagens krig mot terrorismen ser man små potentiella terrorsister i de allra minsta och sötaste spädbarn. Inte minst i sina egna. Därför finns små ljudisolerade utrymmen där spanska föräldrar lagligt kan och får binda sina barn. Myndigheterna tillhandahåller givetvis både slitstarka snören, kloroformdränkta näsdukar, öronproppar för känsliga föräldrar och madrasserade celler för tillfällig barnisolering. En del av oss svenskar skulle må bra av en liten dos av spanska uppfostran...

Bild 3 uppifrån: Bilden av spanjorerna som lite småpilska varelser är bekräftad! I varje affär kan man köpa litervis med Balle. De har t.o.m. familjepack och under vissa kampanjer får du två liter Balle till priset av en. Och som om detta inte vore nog, så köper både män som kvinnor Balle. Och Sverige som gärna framstår som liberalt. Nonsens! Kom hit och gör som alla och smaka Balle du med så förstår du...

Bild 4 uppifrån: På tal om liberala länder så överträffar Spanien det mesta. Ja, man kan nog säga att spanjorerna utmanar de flesta gränser. I varje park hittar du sådana skyltar som indikerar att hundpetting är tillåtet. Tyvärr måste man använda långfingret av skylten att dömma. Var finns Djurens vänner, undrar jag?

Ja, vad ska man säga? Snacka om kulturkrockar. Eller så får jag sluta att svalka mig i öl och sangria 40-gradersdagarna i ända... Skål!#

Mallorca (20 aug): Adiós, adiós!

När vi kom till stranden och hade legat och lapat sol i några timmar var det dags att dra sig tillbaka till hotellet. Vi kollade på klockan och den var 18:09. Magnus och Davids flyg skulle lyfta om 6 minuter så vi inväntade. Några minuter senare såg vi deras flyg med den karaktäristiska loggan (se bild 1 längst upp... ja, som knappt syns på bilden). Nu var verkligen Magnus och David på väg hemåt. Jag vände mig till Criz för att kommentera solbränna-tävlingen som jag ansåg som avslutad nu. Med motiveringen: för att tappert ha försökt få färg, men misslyckats med att få rätt färg tilldelas denna fjärde plats till en bränd David som uppvisat stort mod med att dämpa smärtan. Håller färgen i ytterligare 2 veckor till så matchar den det kräftkalas jag ska till. Jag känner med honom, eftersom jag vet hur det är att sola för mycket. Med motiveringen: för att vara trögstartad i början för att sedan få en fin och lätt till håret matchande gyllenbrun nyans tilldelas tredjeplatsen Magnus. Nu står det mellan mej och Criz... och ännu är det inte avgjort... även om jag ligger pyrt till.

Därefter såg vi Johannas båt segla iväg mot horisonten (se bild 2 uppifrån), varpå Criz vinkade spontant både mot flygplanet och mot horisonten (se bild 3 uppifrån). Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att fräscha upp oss inför en uppfriskande barkväll.

Några timmar senare befann vi oss ute och tog oss en tramsig drink till vår gamle vän Magnus' ära (se bild 4 uppifrån). Kvällen blev inte vildare och mer dramatisk än den kvällen före. Även imorgon hade ju en morgondag.#

Mallorca (20 aug): Johanna, den glada sjöjungfrun!

Oj, va törstiga vi var när vi slog upp ögonen idag... och pyttelite ont i skallen. Men med en Panodil så var det också ett minne blott. Idag torsdag var dagen då Magnus och David återvänder till Sverige, men närmast idag var dagen då Johanna (en vän genom Magnus) skulle kasta ankar i Palma. Hon jobbar på en lyxkryssare som av en slump angör Mallorca just idag.

Efter den sedvanliga frukosten var det dags att möta upp Magnus, David och Johanna. Som vanligt var det ca 40° mitt på dagen, men sällskapet hade sökt tillflyktsort inne på ett glamouröst café där vi avnjöt en svalkande fika under tiden gamla minnen dammades av. Så skoj så. Johanna är verkligen en glad sjöjungfru som, tack vare sitt jobb, har sett många av världens fina platser till priset av att inte kunna flirta med attraktiva resenärer eller stöta sig med gubbarnas fruar ombord. Kanske har det nåt att göra med det avhållsamma och gulliga smeknamnet jag har gett henne - sjöjungfru. Har nog inte på bra länge sett nån skratta så mycket på så kort tid. Wow, snacka om en frisk fläkt. Och det behövdes, inte minst för lille David och hans minst sagt soliga och färgglada äventyr igår på stranden. Han såg inte ut att lida så uppenbarligen hjälpte det för även han skrattade och hade till gudarnas förvåning tagit av sig kepsen som inte alls hade slagit rot i hårbottnen. Mer Johanna till folket, tack!

Sen var det dags för Johanna att bege sig till avhållsamhetens flytande lyxkloster, så vi slängde in henne i en taxi och bad chaffören att köra ut henne till hamnen där hennes fartyg låg.

Därefter var det dags för Magnus och David att ta farväl. De skulle ta sina väskor på hotellet och bege sig till flygplatsen. Jag och Criz bestämde oss för att dra till stranden och lata oss. Så fick det bli. Off we went...

PS: Går allt väl så ser vi Johanna i Sydamerika nästa år. Håller tummarna!#

Mallorca (19 aug): Avskedsfiesta!

Efter fördrinkarna var det dags att dra ut på krogen. Unge herr David tog där farväl då han nog inte var på det mest partypigga humöret. Kanske ångrade han sig såhär efteråt att han inte använde sig av solkräm. Pojken hade ont. Nåja, gjort är gjort... så David drog upp på rummet. Vi lovade att festa för honom också.

Då började festen på allvar (se bild 1 överst) och los Tres Amigos svalkade friskt sig med öl och drinkar (se bild 2 i mitten). Vi dansade, drack, skämtade friskt om allt vi upplevt och vad vi tvingats att utstå under resan samt skrattade åt det. Efter en stund trillade David med keps på huvudet ner i baren och vi välkomnade honom... det började nästan bli lite mycket förfriskning och nöje för bara tre personer (även om vi festade för ett helt kompani), så vi behövde lite assistans.

Den korta tillvaron på rummet hade dessvärre inte gjort David till partyprinsen, så vi gjorde alla varsitt försök att hjälpa till. Han var inte ens pigg på foto (som vi ser på bild 3 nederst). Tvärtom, så var David inte alls munter och det tyngde stämningen rejält till den graden att vi bestämt skickade upp honom på rummet och avrundade kvällen nedanför med Magnus där vi snackade vänskapsprat. Timmen var ju dessutom sen och David hade ont. Och det finns ju en morgondag också... även om vi nog hade glömt det för stunden.#

Mallorca (19 aug): Käk och fördrink på toa

Vi drog till den peruanska restaurangen precis i närheten och käkade varsin "Lomo saltado", en typisk peruansk maträtt. Den var ju bara så kalasgod att jag var tvungen att plåta den (se bild 1 överst). Den smakade Peru och jag sköljde ner den med en Inca Kola (ja, eller en god kopia av den i alla fall). Wow... så gott.

Sen var det hemgång till hotellet och ta någon fördrink innan sista kvällen med Magnus och David (som åker hem imorgon, torsdag). Jag hade köpt med mig en påse iskuber från en tobaksaffär och öppnade den i ena änden och tryckte ner en fisljummen flaska venezolansk rom. Sen placerade jag ispåsen med flaskan itryckt i en annan plastpåse för att bättre hålla kylan. Som grädde på moset, placerade jag påsen med drickan i bidén som fanns på toan och bad att den var grundligt rengjord så att inte drinkarna får en smaksättning som påminner om en gynekologmottagning i heta dagar. Har man inte kylskåp på rummet, så får man ju friskt improvisera (se bild 2 i mitten). Lagom till att vi var tillbaka på hotellet så var flaskan bra avkyld och redo att sippra ner i våra partysugna och torra halsar. Och det bästa, drinkarna smakade inte fiskmarknad... så städningen funkar tydligen bra... ehm, vilket är bra!

Magnus och den ständigt kepsbeklädda David trillade förbi vårt hotellrum kort efter vår hemkomst efter middagen hos den peruanska restaurangen. De hade med sig lite dricka och skulle göra oss sällskap för att inleda deras avskedsfest. Då trillade poletten ner varför de hade kommit tillbaka tidigt från playan i Magaluf där de egentligen skulle vara fram tills sen kväll (se bild 3 längst ner). Det är varken Ronald McDonald eller Rudolf med den röda mulen vi ser på bilden, utan en sönderbränd David som (trots Magnus' många tjat om solskyddsfaktor i förgäves) var röd som en tomat på sina ställen. David som förespråkade en heldag på playan blev nu den som tjatade om att få åka tillbaka, för det gjorde tydligen så ont att linnet skavde på axelpartierna. Trots detta och den för honom obehagliga kvällsvärmen som han frenetiskt försökte blåsa bort höll pojken god min när kameran var framme och höll t.o.m. upp en flaska rosé (utan att veta att den närmast smälte in i hans tomatröda nyans). Min bedömning är att Magnus inte behöver oroa sig speciellt mycket för tredjeplatsen i vår lilla solbränna-tävling... David var så nära, men verkar snubbla innan målsnöret. Damn it... eller nåt.#

Mallorca (19 aug): Palma Nova Beach!

Dagen idag (onsdag) gick i slöhetens tecken för mig och Criz. Magnus och David hade bestämt sig för att vara på Magalufs strand till kl 21-tiden och pressa i solen, så vi lät dem tillbringa dagen för sig själv. Vi drog till Palma Nova istället och passade på att kyla av oss med 1 1/2 liter sangria det första vi gjorde när vi klev av bussen. Lite mjuk i tomteluvan var man när man stövlade vidare förbi ett snabbköp för att köpa lite kallt vatten. Vet inte vad som hände, men jag kom ut med en vattenflaska... och en liter öl. Även den gick åt.

Plötsligt fick vi ett infall av att hyra en trampbåt, så det gjorde vi. När ölen tog slut var det lagom dags att paddla tillbaka igen. Lyckligtvis hittade vi till rätt strand. Pinsamt vore det annars. Innan vi lämnade vår lilla, men ack så gulliga trampbåt passade vi på att föreviga ögonblicket. Sen var det hemfärd till hotellet igen för att käka.

Magnus och David var då redan hemma igen till vår förvåning och käkade. Vi bestämde oss för att vi skulle käka i den peruanska rewstaurangen.#

Mallorca (18 aug): On the road 2

Fortsättning från inlägget "Mallorca: On the road 1"...

Fyra nöjda killar förevigade sig innan vi satte oss i bilen (se bild 1) för att åka från Torrent de Pareis. Vi fortsatte norrut till familjeresmålet Alcudia där vi bestämde oss för att käka. Vi stannade till vid en nyetablerad restaurang som bl.a. hade meny på danska. Magnus kände ett plötsligt behov av att prova på det danska uttalet under tiden han rapade och höll på att svälja tungan. Ganska bra imitation, tyckte jag som både är skåning och har lite dansk påbrå... men mindre bra, tyckte den snälla servitrisen vid ingången som upplyste en väldigt generad Magnus om att hon var dansk. Eftersom David hade haft ett sällan skådat Paella-begär, så tipsade servitrisen oss om en närbelägen restaurang. Vi gick dit och Magnus och David fick till förrätt vitlöksbröd som inte smakade vitlök och till varmrätt en kyckling- och skaldjurspaella utan skaldjur... men desto mer (!) välsaltad. Jag och Criz fick till förrätt en schysst spansk gazpacho (kall och krämig tomatbaserad soppa med grönsakstillbehör), men huvudrätten var varsin mozzarellasallad med tigerräkor, mango och pesto (enligt menyn). Vi fick in en sallad som närmast liknade en fruktsallad med minimalt med isbergssallad tillsammans med två tigerräkor som tydligen käkat upp måltidens pesto (för den var minsann mystiskt borta) men däremot trollat fram både jordgubbar, ananas och kiwi samt gjort mangon till en purépöl (se bild 2). Både jag och Criz var missnöjda och när servitrisen kom och dukade av frågade hon oss på spanska om vi var beredda på lite dessert, varpå Criz snabbt replikerade "Var inte detta dessert vi precis åt?". Hon lämnade oss (för att aldrig komma tillbaka... inte ens för att lämna notan) med ett obekvämt litet leende. Estetiskt fin - kanske, men inte alls värd 12€. Magen skrek nog mer när vi gick därifrån än när vi gick dit. Är ni i Alcudia - besök inte restaurang "Sa PlaÇa"!

Sen var det raka spåret hem igen, denna gången med Magnus som chaufför och David vid sin sida. Vi andra låg tämligen nedslagna i baksätet (inte för att vi var på något sätt mätta, utan mer för att inte göra oss av med den gnutta energi vi hade kvar av frukosten). Resan tillbaka till Palma gick relativt snabbt och vid kvällen tog vi ett tårdrypande farväl av vår fyrhjulade trotjänare (se bild 3). Magnus och David, som tillbringar sin sista heldag här imorgon (onsdag), har bestämt sig för ett återbesök till exotiska Magaluf med de ständigt återkommande brittiska restaurangmenyerna med bacon- och bruna bönor och fotbollsmatcher på TV. Jag och Criz har ännu inte bestämt oss för morgondagens innehåll. Mañana, mañana... som vi säger i Spanien.

Nu ska jag och Criz ut på någon bar för att svalka av oss... speciellt då vi har förvisat R2D2 ner till receptionen igen. Magnus har råkat somna av trötthet, trots att både han och David var sugna att dra ut. Så de ligger utmattade i sitt svala rum. Nä, off we go... todiloo!

PS: Solbränn-tävlingens slut börjar närma sig. Såhär ligger landet till (se bild 4): Criz innehar fortfarande den mest intensiva bruna färgen... till den milda grad att vi andra misstänker att han faktiskt inte har duschat under några dagar utan plaskat lite i handfatet med låst toadörr. Elias har en gyllenbrun färg som Criz berömmer som en autentisk semesterbränna (ja, det säger ju en hel del om förstaplatsen kanske). Magnus har en lätt röd/svagbrun nyans på armarna (dock mer brun färg på pannan), men tätt därefter så knapar David ikapp med sin lätt svaga kastanjerödbruna-nyans på armarna som inte går att gömma under kepsen som återigen slagit sig till ro däruppe. Hur ska det gå? Bara ett sätt att ta reda på det - fortsätt läsa kommande inlägg.#

Mallorca (18 aug): On the road 1

Jepp, nu är vi tillbaka igen och här sitter jag, medan Criz gör sig vacker i duschen, och bloggar närmare 12 timmar efter förra inlägget. Nu undrar ni säkert hur vår lilla road trip gick. Vi fick, under gassande sol, jaga biluthyrningar längs med strandboulevarden tills vi hittade en. Väl där inne så löpte alla våra svettkörtlar och hade en drypande fest för så mycket som vi svettades där inne har vi nog sällan upplevt förut. Vårt kap blev en Peugeot 206 med AC, som vi skruvade igång fortare än flugor dras till hundskit (och då menar jag kvickt). Jag fick vara chaufför på vår resa uppåt landet och Criz var kartläsare (med Magnus i baksätet, jämte David, som biträde). Vi hade bestämt oss att dra nordnordväst till Torrent de Pareis som ligger på andra sidan bergsryggen som går längs Mallorcas västkust. På vägen stannade vi till för att ta några fler Kodak-moments, bl.a. den första bilden när jag och Criz spontandansade lite Flamenco i skuggan (men i glansen av bilen).

Vägen framöver blev bra smalare men även krokigare och den allmänna ljudnivån i baksätet tystnade mer och mer. I synnerhet när vi mötte stora bussar som bild 2 uppifrån visar. En del av oss, chauffören givetvis exkluderad men i övrigt inga namn nämnda, kunde klämma fram rätt schyssta C-toner när vi överraskades av bussarna i kurvor där minimalt vägräcke fanns. Kanske avslöjas dessa personer av sina mörkrostade kalsonger. David lät sig dessutom prydas av en svart plagg över ansiktet för att spänningen var för olidlig.

Till slut kom vi fram till Torrent de Pareis (som bild 3 uppifrån visar). Det var otroligt fint och vattnet var oslagbart kristallklart och smaragdgrönt (som bild 4 uppifrån visar). Vi gick ner till den berömda stranden som ligger mellan två gigantiska bergsväggar. Mycket fint, tyckte vi... och typ hundratals fler personer som också hade kommit dit för att sola och bada. Magnus fick barmhärtigt nog behärska sig för att inte förmå sig att be alla andra göra plats för oss. Vi tog ett kvickt dopp och vilade en stund. Sen bar det av igen. Samma krokiga och smala väg tillbaka, men lyckligtvis utan bussar.

Fortsättning följer i "Mallorca: On the road 2"...

Mallorca (17 aug): Time out & science fiction

Vi hade skiljt oss från Magnus och David redan i gamla stan igår (måndag) för att få lite effektivitetstid och göra/se det man själv ville istället för att gå på led allihop. När vi var klara eller var på hotellet skulle vi höra av oss för att se vad som skulle hända. Men alla var rörande överens om att inte göra gårdagskvällen till en lång och diffus sådan.

Efter en attans sen middag (ja, vad annars är det när man tar in notan några minuter i midnatt) så drog vi oss tillbaka till hotellet för att sätta oss i hotellbaren och ta några öl på egen hand. Magnus och David hade redan på egen hand avrundat kvällen med en middag och sangría och sussade gott. Antar att vi alla var rätt trötta och att man ladda inför morgondagens utflykt.

I hotellbaren orkade vi bara med varsin öl, sen var min och Criz kväll avrundad. På vägen upp till hotellrummet, en timme efter midnatt, fick vi syn på R2D2 (en mobil AC-anläggning) och frågade receptionen om den kunde följa med oss upp. Javisst! Så nu har vi provat lite science fiction för att vara lite coola. Svalt och kyligt, ja, men ack vad luften var torr så att man vaknade av att man var alkistörstig. Dessutom förde den ett himla väsen till den milda grad att man trodde att den skulle skaka sönder. Nä, R2D2 åker ner i receptionen igen! Kanske kan vi byta ut vår golvfläkt mot nån bättre, för vår släpper ifrån sig en liten vindpust som närmast kan jämföras med en knipfis i den stilla sommarvinden. Hell no, we won't have that!

Nä, nu blir det frukost och sen möta upp Magnus och David. Det blir att hyra bil och ut på villovägar utanför Palma. Dags att damma av min bilkunskap (och tyvärr min road rage som faktiskt följer med i samma paket).

Thanks :)

Tack alla ni som besöker min blogg. Redan uppe i ca 1070 stycken besökare. Lämna för all del kommentarer, så ska jag definitivt bli bättre på att besvara dessa. Tack!

Mallorca (17 aug): Amen!

Dagen idag har nog varit den varmaste på bra länge. Minst 35° i skuggan. Sällskapet var inte svårövertalat för en glass, så det fick bli första anhalt på vår "down town"-utflykt. Sen fortsatte vi till stan och den riktigt fina katedralen. Det blev några väl valda Kodak-moments på vägen innan vi klev in i katedralen. Det kostade bara 4€, men vi blev osäkra på om detta gällde avgiften för att bikta sig eller priset per synden som blir förlåten (ja, vi e ju inte miljonärer heller)... så vi lät bli. Magnus är ju troende protestant och David en ultra ortodox jude så ett besök dit hade för mig och Criz som troende katoliker varit väldigt ensamt.

Därefter kurrade magen och öl och spanska bocadillos stod på menyn. Under tiden var det dags för lite intellektuell gympa så vi avhandlade uppfostran där förälderns vilja ibland står mot barnets egen vilja och vilken vilja som går före. Väldigt intressant, men ack vad min och Davids åsikter verkligen så mycket inte går hand i hand. Vi kommer nog från helt olika världar, ja, kanske från helt olika planeter...

Nu sitter vi på balkongen och ska ner och käka sen middag för att avsluta med några fler öl. Imorgon blir det att hyra bil och utforska ön utanför Palma. Ska bli så skoj.

PS: Criz börjar bli riktigt brun som en pepparkaka, medan jag håller mig på stadig andraplats. Magnus är på tredjeplats och känner nog ingen vidare konkurrens från David (som förvånansvärt inte hade vuxit fast i kepsen) som nu börjar få lite färg. Oj, vilken spänning. Hur ska det sluta? Som La Linda skulle säga, "oh-la-la" ;)

Mallorca (16 aug): Magaluf!

Gårdagens stora händelse var utflykten till Orups Magaluf. Det var snorvarmt, trots att vinden svalkande en aning. Vi bestämde oss snabbt för att förbättra vätskehalten med sangria, öl och läsk. Magnus och David, dålig morgonkaraktär som de har, beställde in sin frukost. Sen blev det sol och bad på Magalufs strand.

Jag, Criz och David hyrde en trampbåt och paddlade en bra bit ut. Äntligen såg jag min chans att knuffa David överbord som en vedergällning för hur diskussionerna hittills har gått oss emellan. Väl i vattnet hittade David en oöppnad ölburk, så självfallet var han välkommen upp på båten igen med sin nyfunna trofé (som han givetvis snällt fick dela med sig av). Detta gav honom nåd i ytterligare någon dag till. Dagen på stranden var väldigt lyckad och vi begav oss hem efter varsin måltid.

På kvällen blev det barhäng och på befallning satsade barpersonalen mycket för att tillgodose David med en något annorlunda drink där en del ingredienser saknades och ersattes av andra. Skål!

Utgången därefter var schysst, men inte så våldsam förrän David beslöt sig för att ta ton när minnena väcktes till liv från Madonnakoncerten. Plötsligt var vi några av de sista kvar och kvällen tog sitt barmhärtiga slut... thank God. #