Mallorca (18 aug): On the road 1

Jepp, nu är vi tillbaka igen och här sitter jag, medan Criz gör sig vacker i duschen, och bloggar närmare 12 timmar efter förra inlägget. Nu undrar ni säkert hur vår lilla road trip gick. Vi fick, under gassande sol, jaga biluthyrningar längs med strandboulevarden tills vi hittade en. Väl där inne så löpte alla våra svettkörtlar och hade en drypande fest för så mycket som vi svettades där inne har vi nog sällan upplevt förut. Vårt kap blev en Peugeot 206 med AC, som vi skruvade igång fortare än flugor dras till hundskit (och då menar jag kvickt). Jag fick vara chaufför på vår resa uppåt landet och Criz var kartläsare (med Magnus i baksätet, jämte David, som biträde). Vi hade bestämt oss att dra nordnordväst till Torrent de Pareis som ligger på andra sidan bergsryggen som går längs Mallorcas västkust. På vägen stannade vi till för att ta några fler Kodak-moments, bl.a. den första bilden när jag och Criz spontandansade lite Flamenco i skuggan (men i glansen av bilen).

Vägen framöver blev bra smalare men även krokigare och den allmänna ljudnivån i baksätet tystnade mer och mer. I synnerhet när vi mötte stora bussar som bild 2 uppifrån visar. En del av oss, chauffören givetvis exkluderad men i övrigt inga namn nämnda, kunde klämma fram rätt schyssta C-toner när vi överraskades av bussarna i kurvor där minimalt vägräcke fanns. Kanske avslöjas dessa personer av sina mörkrostade kalsonger. David lät sig dessutom prydas av en svart plagg över ansiktet för att spänningen var för olidlig.

Till slut kom vi fram till Torrent de Pareis (som bild 3 uppifrån visar). Det var otroligt fint och vattnet var oslagbart kristallklart och smaragdgrönt (som bild 4 uppifrån visar). Vi gick ner till den berömda stranden som ligger mellan två gigantiska bergsväggar. Mycket fint, tyckte vi... och typ hundratals fler personer som också hade kommit dit för att sola och bada. Magnus fick barmhärtigt nog behärska sig för att inte förmå sig att be alla andra göra plats för oss. Vi tog ett kvickt dopp och vilade en stund. Sen bar det av igen. Samma krokiga och smala väg tillbaka, men lyckligtvis utan bussar.

Fortsättning följer i "Mallorca: On the road 2"...