Då började festen på allvar (se bild 1 överst) och los Tres Amigos svalkade friskt sig med öl och drinkar (se bild 2 i mitten). Vi dansade, drack, skämtade friskt om allt vi upplevt och vad vi tvingats att utstå under resan samt skrattade åt det. Efter en stund trillade David med keps på huvudet ner i baren och vi välkomnade honom... det började nästan bli lite mycket förfriskning och nöje för bara tre personer (även om vi festade för ett helt kompani), så vi behövde lite assistans.
Den korta tillvaron på rummet hade dessvärre inte gjort David till partyprinsen, så vi gjorde alla varsitt försök att hjälpa till. Han var inte ens pigg på foto (som vi ser på bild 3 nederst). Tvärtom, så var David inte alls munter och det tyngde stämningen rejält till den graden att vi bestämt skickade upp honom på rummet och avrundade kvällen nedanför med Magnus där vi snackade vänskapsprat. Timmen var ju dessutom sen och David hade ont. Och det finns ju en morgondag också... även om vi nog hade glömt det för stunden.#
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar