Mums

Dagens alster!

SEKO-kongress: Ohly

Efter lunchen, som jag tillbringade i Lars Ohlys sällskap, var det så dags för honom (ja, förutom att han är SJ-kollega till mig och därigenom SEKO-medlem har jag även både förmånen och äran att få vara hans vice ordförande i sektionsstyrelsen) att tala till kongressen. Han inledde med skämt på ett lättsamt sätt och övergick rätt snabbt på att tala om ett maktskifte. Till skillnad från Mona Sahlin, även om hennes tal var godkänt, så talade han även om behovet av att byta politik och drog lite konkreta löften.

Hans tal imponerade mej eftersom jag var förberedd på vackert tal framför konkreta förändringar i den förda politiken. Dessutom återkom han hela tiden till klassbegreppet, vilket gladde mej.

Även om Mona är duktig retoriker, så anser jag att Lasse Ohly är några snäpp duktigare. Han gör det med en bättre övertygelse, rent retoriskt. Att han dessutom är SEKO-medlem är nog heller inte till hans nackdel.

Han påminde oss alla om att det nu är ganska bestämt ett år kvar till riksdagsvalet. Jag har bestämt mej för att verka för en rödgrön regering. Det har talen som jag har hört hittills bidragit till. För kollektivavtalen överlevnad. För ett bättre välfärdssamhälle. För en solidarisk välfärdspolitik. För en bättre arbetsmiljö.

SEKO-kongressen: Systemomstart

Ansträngningarna, bl.a. med pysslet och allt snack i talarstolen, tog ut sin rätt. Dags för systemomstart för Helenas del. Och det händer ju inte särskilt ofta, eller hur? ;-)

SEKO-kongress: Attans!

... men Helenas framgångar i samma pyssel, som omnämns i förra inlägget, var dock obetydliga. Men skam den som ger sig!

SEKO-kongress: Pyssel

Folksam bjöd på en slags nyckel som man skulle trä genom en en mönstrad nyckelskiva. Efter några mödosamma minuter lyckades jag med uppgiften som ni ser på bilden...

SEKO-kongress: Sahlin

"En socialdemokrat som inte förstår att livet begränsas av kön, etnicitet och klass är ingen riktig socialdemokrat."

Så löd Mona Sahlins budskap till kongressen när hon gled förbi och talade. Det kändes som om hennes ord "klass" och "jag talar alltid dagligen om det ordet" var en direkt reaktion på en uppmaning av en av min egen avdelningsdelegats tal. Ska bli intressant att höra Mona om hon verkligen gör så i fortsättningen. Och hennes SSU-distrikt har i alla fall under mina år som engagerad i den organisationen (vilket visserligen var mer än två är sedan, så med reservationför det) inte alltför ofta eller aldrig ens använder ordet med motivering att det är förlegat. Talet överlag var hyfsat och kittlade fackdelegaterna fint i sidan. Dock befarar jag att det endast förblir en liten flirt med SEKO och fackföreningsrörelsen än den överordnade och stora jakten på den breda mellanklassen. Hoppas att så inte är fallet. En gammal facklig ungdomskamrat utryckte det en gång så underförstått klockrent: "Fackföreningsrörelsens stora uppgift är att ta stryptag på partiet." Aningen häftigt utryck, men jag förstår innebörden - att det är dags för fackföreningsrörelsen att återta partiet från de som ser partiet som en personlig karriärsmöjlighet och som garant för att partiet inte endast är till för den övre medelklassen framför de som tjänar minst och vars kollektivavtal som nu hotas av flera EU-domar med partiets goda samvete, trots partiets löfte om att den svenska modellen inte är hotad vid ett EU-medlemskap.

Ledsen, Mona, men det är med viss skepsis som du inte övertygar mej helt och hållet.

SEKO-kongress: Sen kväll

Gårdagen blev ju lite snurrig, när vi skulle avsluta kl 20, men höll på till den blyga och sena klockslaget 23:28. Orsak: otydligt ifyllda förslagsblanketter från ombuden och ett presidium som inte visste klart hur man skulle gå tillväga. Bl.a. lyckades kongressen fatta två motstridiga beslut med blott några minuters mellanrum. Och hela tre ggr lyftes frågan om att avbryta förhandlingarna och gå hem för dagen, men kongressen beslöt med knapp majoritet att fortsätta förhandlingarna och att rösta med röstknappar som Helena så fint illustrerar på bilden. Vi var alla trötta och snurriga, men till slut hade vi plågats färdigt. Men vi fick ju trycka på de där sablars knapparna till förbannelse... så lite motion fick vi vid bänkarna.

SEKO-kongress: Intro

Ja, då tar man på plats på Folkets Hus i Stockholm på SEKO-kongressen. Inledningen börjades kl 13 efter ett förmöte som min avdelning hade. Just när jag höll på att slumra in till några bedövande jazz-toner så släppte de fram en tjej vid namn Sofia Karlsson som sjöng Mikael Wiehes låt "Ska nya röster sjunga" som verkligen trollband mej. Mycket vackert!

Därefter höll vår förbundsordförande, som fick förnyat förtroende, ett riktigt brandtal som verkligen sporrade mej till tusen. Och nu är diskussionerna i full gång med över 200 delegater från norr till söder och från öster till väster. Förbundsstyrelsen åkte på stryk i den första motionen, inskickad av SEKO Västs årsmöte, som kongressen behandlade som handlade om i vilken klass våra förtroendevalda ska färdas i tåg. Det blev 2 klass i dessa besparingstider med medlemspengar. Och nu behandlar kongressen något så upphetsande som våra förbundsstadgar. Yummi... typ.

Gröna Lund

"oj" är ordet idag. Criz, Nik och jag gör Gröna Lund. Knappt hinner vi in genom entrén förrän vi sätter oss ner. Vi hamnade vid bordet som fyllde på sig självt. Lyckliga oss. Typ.

Likartad smärta?

Under semestern på Mallorca så fördes en het diskussion om rätten till sin egen kropp eller rätten till att själv få välja kontra religionsfrihet könsstympning. Om detta har jag skrivit lite kortfattat här på min blogg. Diskussionen var spännande då åsikterna gick isär. Det är det som är intressant, speciellt om man underbygger ställningstagandet med hållbara och framförallt relevanta argument.

Jag hävdade då att omskärelse av pojkar innebär en fruktansvärd smärta och borde vara något, ur den synpunkten, som pojken i fråga själv bestämmer sig för att låta göra när åldern är inne och inte ska påtvingas av föräldrar. Min meningsmotståndare höll inte med, eftersom det är en mycket gammal religiös tradition och ett förbud av omskärelse vore att inskränka religionsfriheten. Jag vidhöll ändå barnets rätt att själv få bestämma över sin kropp. Jag ville få till en liknelse med omskärelse så jag frågade David om det skulle vara okej att hädanefter skära av alla spädbarns lilltår av religiösa skäl om jag får en uppenbarelse av gud om att göra så (förutsatt att jag lyckas mobilisera tillräckligt med folk för att motivera detta som religion). Inte överraskande så blev svaret nej. Enligt honom är det mycket sannolikt att ett barn, som omskärs, börjar skrika av att det är kallt i rummet eller nåt annat än själva ingreppet på penis.

I gengäld ville han påvisa grymheten och den oerhörda barbari som begås under det kristna dopet (inte för att jag själv är vare sig kristen eller förespråkar dop) som något som liknar och till och med överträffar smärtan under omskärelse. Detta gjordes genom att hävda att vatten som oavsiktligt rinner in i ett barns näsa under ett kristet barndop vållar en oerhörd smärta och överträffar omskärelse.

Därför tänkte jag låta er titta på nedanstående videoklipp om vatten som rinner in i en näsa (dock avsiktligt och på en vuxen... men smärta är väl smärta oavsett?). Känsliga tittare varnas, ty vatten i näsan är ju nåt helt barbariskt och gör oerhört ont. Se själv på kvinnan i videoklippet hur hon skriker av smärta:



... och jämför med nedanstående videoklipp (om du verkligen har mage att utstå det) om en omskärelse som inte alls gör lika ont. Lyssna på barnet hur han skriker för att det troligtvis är kallt i rummet och inte alls precis när själva ingreppet är ett faktum. Min meningsmotståndare har rätt, vatten i näsan är helt klart grymmare och gör väldigt mycket mer ont (ironi):

Möllky

Oj, va skoj Möllky är. Det är snarlikt Kubb, men bra mycket roligare. En hit! Prova!