Efter lunchen, som jag tillbringade i Lars Ohlys sällskap, var det så dags för honom (ja, förutom att han är SJ-kollega till mig och därigenom SEKO-medlem har jag även både förmånen och äran att få vara hans vice ordförande i sektionsstyrelsen) att tala till kongressen. Han inledde med skämt på ett lättsamt sätt och övergick rätt snabbt på att tala om ett maktskifte. Till skillnad från Mona Sahlin, även om hennes tal var godkänt, så talade han även om behovet av att byta politik och drog lite konkreta löften.
Hans tal imponerade mej eftersom jag var förberedd på vackert tal framför konkreta förändringar i den förda politiken. Dessutom återkom han hela tiden till klassbegreppet, vilket gladde mej.
Även om Mona är duktig retoriker, så anser jag att Lasse Ohly är några snäpp duktigare. Han gör det med en bättre övertygelse, rent retoriskt. Att han dessutom är SEKO-medlem är nog heller inte till hans nackdel.
Han påminde oss alla om att det nu är ganska bestämt ett år kvar till riksdagsvalet. Jag har bestämt mej för att verka för en rödgrön regering. Det har talen som jag har hört hittills bidragit till. För kollektivavtalen överlevnad. För ett bättre välfärdssamhälle. För en solidarisk välfärdspolitik. För en bättre arbetsmiljö.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar