31 dec: Shit!

Herre jävlar... en baby me ett par jävla bra lungor sitter bredvid
oss. Tack för den sömnen...

31 dec: Häääj flygplanet!

Här e kärran som ska ta oss till Madrid. Tjusigt. Undrar om de har
massage ombord?

31 dec: Take off!

Nu finns det ingen återvändo. Om bara några minuter är det dags att
checka in och bege sig till min gate. Kom hem vrålsent inatt så då
fick jag fortsätta packa. Var en smula nervös så jag kunde inte
lägga mig förrän kl 05 imorse. Men någon timme fick jag sova. Criz
och hans mamma gör mig sällskap nu. Låååång resa. Men kl 13:35
svensk tid den 1 januari står vi på chilensk mark. Och då får jag
se min mamma Glorita efter ca 3 år. Ska bli så skoj, men usch va det
kommer vas sorgligt när jag lämnar Chile för att flyga vidare till
Peru. Det e alltför lite tid jag har till förfogande. Men det ska bli
skoj att åka ner och se alla och njuta av den 30 gradiga värmen. Over
and out! // E

Julmiddag med Ralle & Lina

På juldagen steg man upp hyfsat tidigt för att göra sista inköpen
till middagen då Ralle & Lina skulle trilla förbi på middag. De är
så himla morgonpigga så man befarade att de skulle komma knackandes
på dörren innan man ens hunnit klättra upp ur sängen. Gudarna
måtte ha hört mina böner för de hade försovit sig så man fick
sträcka på sig efter de långa arbetsdagarna innan. De kom precis i
rättans tid.

Jag, Criz, Ralle och Lina lagade en god julmiddag som vi sen sköljde
ner med lite gott vin och annat starkt på kvällen då det kom
inramlandes ca 30 st gäster. Det var i det hela en rätt lugn
tillställning som omvittnade att vi nu äntligen blivit vuxna. Ingen
minnesförlust heller lika lite som några pinsamheter.

Bilden tillägnas Lina som e lika torr bakom öronen som vi e vuxna och
som pulvret i kartongen... We Love you and Ralle :)

X-mas dinner

Efter en härlig julmiddag idag med Criz, Ralle o Lina är det dags
för lite mingel och musik. Gästerna kommer snart...

God jul

Vädret har varit rätt så kyligt och juligt. Massor med snö har fallit
och orsakat en del trafikproblem. Och kallt, det har varit riktigt
kallt. God Jul & Gott Nytt År på er alla!

Resan påbörjad!

Nu är nästa långresa införskaffad. Dags att leva på nudlar fram
tills avresa. Next stop, Chile/Peru!

Världens bästa Gabi

Den trista vardagen igår förvandlades till en helskön kväll som avslutades med några öl med Gabi. Hittade en gammal bild på henne som är så Gabi, tokig som få men ändå älskvärd. Det blev både en och två öl ute på krogen som avslutades med en liten eftersittning hemma. Till slut deckade jag och efter mig även Gabi. Det var min sista chans att få se henne innan hon åker iväg till Chile på tisdag... om nu resan blir av för henne. I januari ska vi träffas upp i Santiago och det ska bli superskoj. Trevlig resa, Gabi. Over and out!

Missnöjet SJ-uder

Man kan blir så trött på alla dessa slipsar bakom fancy laptops och piedestaler av alla tänkbara högskolepoäng som outtröttligt kläcker den ena skitförslaget efter det andra. Ja, så kan nog en hel del tänka på min arbetsplats. I synnerhet när man planerar mer helgtjänstgöring än de varannan helg som idag utgör det normala. Många frågar sig hur man ska hinna med socialt umgänge och privatliv i största allmänhet om fler helger blir föremål för jobb. Ingen slips har ännu idag gett något svar. Kanske för att vi ställer frågan under den helg de inte jobbar. Eller var det för att vi ställer frågan under helger i största allmänhet? Nä, måttet är rågat! I alla fall om man får tolka mina arbetskamraters sinnesstämning och den atmosfär som råder på jobbet. Läs mer om dagens missnöjesyttring här och här.

*Direktör 2009!

Nu kommer uppföljningen av föregående inlägg som är SEKO:s svar på den osmakliga vägen mitt företag olyckligtvis har slagit in på. Klockrent, SEKO!

"Varje dag innehåller nya spännande utmaningar. Det är så vi ser på serviceyrket direktör. Det gäller att alltid vara på topp och göra sitt yttersta för att våra medlemmar ska få en skön och positiv upplevelse av sina anställningar. Just nu söker vi 20 direktörer för timanställning till SJ. Att du känner till hur man följer ett kollektivavtal och vad diskrimineringslagen säger om allas lika värde ser vi som en självklarhet. Kan du dessutom steppa, sjunga eller spela blockflöjt är det en extra merit. Din anställning börjar med tre veckors utbildning utan lön. Vi erbjuder dig en glammig direktörsuniform som du dock får bekosta själv. En första audition kommer att ske den 31 november. Gå in på www.seko.se för mer information och för att få en personlig inbjudan."

---

CEO 2009

---

And here's the continuation of my last entry regarding my labour union SEKO's answer to the tasteless behaviour my company unfortunately are doing currently when employing people by the hour with no salary during the job training period and telling them they have to pay for their own uniform (this has been given to other employers for free up until now). Great add, SEKO, touché!

"Every day offers new exciting challenges. That's how we regard the job as a CEO. One has to be on top and make every last effort to provide nice and positive experience regarding employments to our members. We're currently looking for 20 CEOs with an employments based per hour. For us it's natural that you know how to follow a collective agreement and what the law says about discrimination and the equal value between people. It's an extra qualification if you know how to tap dance, sing or even play the flute. Your job begins with three weeks of training without salary. We offer you a glamorous CEO uniform which, however, you have to pay for yourself. The first audition will occur on 31 November. Visit www.seko.se for more information and to get a personal invitation."

*Vi vägrar hålla tyst!

Ja, så kan man säga väldigt kortfattat! Titta i morgon-dagens Metro och den smått udda, men väldigt ironiska annonsen som mitt fackförbund SEKO publicerar med anledning av det alltmer tuffare klimatet på min arbetsplats SJ. Titta i morgonsagens Metro, så förstår ni. Fortsättning följer, var så säker!

---

"WE REFUSE TO SHUT UP"

---

Yes, that's one way of putting it in words. Take a look in tomorrow's edition of newspaper Metro where my labour union SEKO has published a quite unique but even more ironic advertisement. This is a result of an increasingly more tough atmosphere at my word at SJ. So take a look in tomorrow's edition of Metro. Mark my words - to be continued!

Tänkvärt inför SAP:s kongress

Som facklig gladdes jag av att läsa en artikel i SvD som de sex ordföranden för "6F" (Fackförbund i samverkan) låtit författa såhär lagom inför SAP:s 36:e partikongress som öppnades idag.

Menar SAP (Socialdemokratiska arbetarepartiet) allvar med att vinna valet nästa år, så måste man inte bara forma en egen politik utan även kontrastera sin politik mot en alltmer hårdför högerpolitik som tar skepnad av att vara en mittenpolitik som attraherar många.

Artikeln skriver "Hittills har borgerligheten tagit initiativet i att formulera den arbetande medelklassens problem – och förslagen till lösningar. De förslagen har sedan smittat av sig och dyker upp i olika lightversioner från en del S-företrädare. Effekten har blivit otydlighet och en oppositions-politik som mest reagerar på alliansens utspel, och sällan formulerar en egen, samman-hållen politik." Tänkvärt. Mycket tänkvärt.

Lyckad restaurangafton!

I lördags var man hembjuden till La Linda och Mats på lite snacks och vin/bubbel. Det eminenta sällskapet Criz, Pontus och Jessica var dessutom också där och förgyllde tillvaron. Efter att La Lindas nanny trillade förbi för att passa prinsessan Lovisa, så drog vi vidare ut i Västeråskvällen till Frank Bistro och avnjöt en gourmetupplevelse utan dess like. Konceptet var att man säger vad man inte käkar eller vad man är allergisk mot, så bestämmer kockarna maten. Alltså, de bestämmer - jag betalar. Jo, folk är verkligen så dumma... med glimten i ögat. Två förrätter med varsitt vin värmde upp stämningen lagom tills huvudrätten lades fram. Som pricken över i:et avslutades kvällen med en utsökt efterrätt.

Man måste få erkänna att man blev lite tipsy allt eftersom tiden gick därinne. Till den milda grad att när den vänlige servitören kom in med huvudrätten och förklarade att köttet, som var rökt, dessutom hade hängt i nån vecka... så svarade jag lite för ohämmat:
-"Ja, men det är väl en baggis... mitt kött har hängt sen jag föddes."

Usch, så genant... men skoj och förbannat trevligt var det! Tack mitt, goda sällskap!

Mums

Dagens alster!

SEKO-kongress: Ohly

Efter lunchen, som jag tillbringade i Lars Ohlys sällskap, var det så dags för honom (ja, förutom att han är SJ-kollega till mig och därigenom SEKO-medlem har jag även både förmånen och äran att få vara hans vice ordförande i sektionsstyrelsen) att tala till kongressen. Han inledde med skämt på ett lättsamt sätt och övergick rätt snabbt på att tala om ett maktskifte. Till skillnad från Mona Sahlin, även om hennes tal var godkänt, så talade han även om behovet av att byta politik och drog lite konkreta löften.

Hans tal imponerade mej eftersom jag var förberedd på vackert tal framför konkreta förändringar i den förda politiken. Dessutom återkom han hela tiden till klassbegreppet, vilket gladde mej.

Även om Mona är duktig retoriker, så anser jag att Lasse Ohly är några snäpp duktigare. Han gör det med en bättre övertygelse, rent retoriskt. Att han dessutom är SEKO-medlem är nog heller inte till hans nackdel.

Han påminde oss alla om att det nu är ganska bestämt ett år kvar till riksdagsvalet. Jag har bestämt mej för att verka för en rödgrön regering. Det har talen som jag har hört hittills bidragit till. För kollektivavtalen överlevnad. För ett bättre välfärdssamhälle. För en solidarisk välfärdspolitik. För en bättre arbetsmiljö.

SEKO-kongressen: Systemomstart

Ansträngningarna, bl.a. med pysslet och allt snack i talarstolen, tog ut sin rätt. Dags för systemomstart för Helenas del. Och det händer ju inte särskilt ofta, eller hur? ;-)

SEKO-kongress: Attans!

... men Helenas framgångar i samma pyssel, som omnämns i förra inlägget, var dock obetydliga. Men skam den som ger sig!

SEKO-kongress: Pyssel

Folksam bjöd på en slags nyckel som man skulle trä genom en en mönstrad nyckelskiva. Efter några mödosamma minuter lyckades jag med uppgiften som ni ser på bilden...

SEKO-kongress: Sahlin

"En socialdemokrat som inte förstår att livet begränsas av kön, etnicitet och klass är ingen riktig socialdemokrat."

Så löd Mona Sahlins budskap till kongressen när hon gled förbi och talade. Det kändes som om hennes ord "klass" och "jag talar alltid dagligen om det ordet" var en direkt reaktion på en uppmaning av en av min egen avdelningsdelegats tal. Ska bli intressant att höra Mona om hon verkligen gör så i fortsättningen. Och hennes SSU-distrikt har i alla fall under mina år som engagerad i den organisationen (vilket visserligen var mer än två är sedan, så med reservationför det) inte alltför ofta eller aldrig ens använder ordet med motivering att det är förlegat. Talet överlag var hyfsat och kittlade fackdelegaterna fint i sidan. Dock befarar jag att det endast förblir en liten flirt med SEKO och fackföreningsrörelsen än den överordnade och stora jakten på den breda mellanklassen. Hoppas att så inte är fallet. En gammal facklig ungdomskamrat utryckte det en gång så underförstått klockrent: "Fackföreningsrörelsens stora uppgift är att ta stryptag på partiet." Aningen häftigt utryck, men jag förstår innebörden - att det är dags för fackföreningsrörelsen att återta partiet från de som ser partiet som en personlig karriärsmöjlighet och som garant för att partiet inte endast är till för den övre medelklassen framför de som tjänar minst och vars kollektivavtal som nu hotas av flera EU-domar med partiets goda samvete, trots partiets löfte om att den svenska modellen inte är hotad vid ett EU-medlemskap.

Ledsen, Mona, men det är med viss skepsis som du inte övertygar mej helt och hållet.

SEKO-kongress: Sen kväll

Gårdagen blev ju lite snurrig, när vi skulle avsluta kl 20, men höll på till den blyga och sena klockslaget 23:28. Orsak: otydligt ifyllda förslagsblanketter från ombuden och ett presidium som inte visste klart hur man skulle gå tillväga. Bl.a. lyckades kongressen fatta två motstridiga beslut med blott några minuters mellanrum. Och hela tre ggr lyftes frågan om att avbryta förhandlingarna och gå hem för dagen, men kongressen beslöt med knapp majoritet att fortsätta förhandlingarna och att rösta med röstknappar som Helena så fint illustrerar på bilden. Vi var alla trötta och snurriga, men till slut hade vi plågats färdigt. Men vi fick ju trycka på de där sablars knapparna till förbannelse... så lite motion fick vi vid bänkarna.

SEKO-kongress: Intro

Ja, då tar man på plats på Folkets Hus i Stockholm på SEKO-kongressen. Inledningen börjades kl 13 efter ett förmöte som min avdelning hade. Just när jag höll på att slumra in till några bedövande jazz-toner så släppte de fram en tjej vid namn Sofia Karlsson som sjöng Mikael Wiehes låt "Ska nya röster sjunga" som verkligen trollband mej. Mycket vackert!

Därefter höll vår förbundsordförande, som fick förnyat förtroende, ett riktigt brandtal som verkligen sporrade mej till tusen. Och nu är diskussionerna i full gång med över 200 delegater från norr till söder och från öster till väster. Förbundsstyrelsen åkte på stryk i den första motionen, inskickad av SEKO Västs årsmöte, som kongressen behandlade som handlade om i vilken klass våra förtroendevalda ska färdas i tåg. Det blev 2 klass i dessa besparingstider med medlemspengar. Och nu behandlar kongressen något så upphetsande som våra förbundsstadgar. Yummi... typ.

Gröna Lund

"oj" är ordet idag. Criz, Nik och jag gör Gröna Lund. Knappt hinner vi in genom entrén förrän vi sätter oss ner. Vi hamnade vid bordet som fyllde på sig självt. Lyckliga oss. Typ.

Likartad smärta?

Under semestern på Mallorca så fördes en het diskussion om rätten till sin egen kropp eller rätten till att själv få välja kontra religionsfrihet könsstympning. Om detta har jag skrivit lite kortfattat här på min blogg. Diskussionen var spännande då åsikterna gick isär. Det är det som är intressant, speciellt om man underbygger ställningstagandet med hållbara och framförallt relevanta argument.

Jag hävdade då att omskärelse av pojkar innebär en fruktansvärd smärta och borde vara något, ur den synpunkten, som pojken i fråga själv bestämmer sig för att låta göra när åldern är inne och inte ska påtvingas av föräldrar. Min meningsmotståndare höll inte med, eftersom det är en mycket gammal religiös tradition och ett förbud av omskärelse vore att inskränka religionsfriheten. Jag vidhöll ändå barnets rätt att själv få bestämma över sin kropp. Jag ville få till en liknelse med omskärelse så jag frågade David om det skulle vara okej att hädanefter skära av alla spädbarns lilltår av religiösa skäl om jag får en uppenbarelse av gud om att göra så (förutsatt att jag lyckas mobilisera tillräckligt med folk för att motivera detta som religion). Inte överraskande så blev svaret nej. Enligt honom är det mycket sannolikt att ett barn, som omskärs, börjar skrika av att det är kallt i rummet eller nåt annat än själva ingreppet på penis.

I gengäld ville han påvisa grymheten och den oerhörda barbari som begås under det kristna dopet (inte för att jag själv är vare sig kristen eller förespråkar dop) som något som liknar och till och med överträffar smärtan under omskärelse. Detta gjordes genom att hävda att vatten som oavsiktligt rinner in i ett barns näsa under ett kristet barndop vållar en oerhörd smärta och överträffar omskärelse.

Därför tänkte jag låta er titta på nedanstående videoklipp om vatten som rinner in i en näsa (dock avsiktligt och på en vuxen... men smärta är väl smärta oavsett?). Känsliga tittare varnas, ty vatten i näsan är ju nåt helt barbariskt och gör oerhört ont. Se själv på kvinnan i videoklippet hur hon skriker av smärta:



... och jämför med nedanstående videoklipp (om du verkligen har mage att utstå det) om en omskärelse som inte alls gör lika ont. Lyssna på barnet hur han skriker för att det troligtvis är kallt i rummet och inte alls precis när själva ingreppet är ett faktum. Min meningsmotståndare har rätt, vatten i näsan är helt klart grymmare och gör väldigt mycket mer ont (ironi):

Möllky

Oj, va skoj Möllky är. Det är snarlikt Kubb, men bra mycket roligare. En hit! Prova!

Mallorca (23 aug): Touchdown Sweden!

För exakt en halvtimme sedan landade vi där resan tog sin början - Skavsta flygplats (se bild).

Vi lämnade hotellet med god marginal och kom fram till Palma flygplats ca 2 1/2 timme innan. Jag tjatade lite för att sitta utomhus i det skarpa solskenet. Det blev så i ca 15 minuter för sen märkte jag att höll på att svettas ut ett helt barsortiment med drinkar och öl för ytterligare 9 dagar innan. Och så kunde vi ju inte ha det. Inte minst för att försöka va fräsch hela flygresan. Vi checkade in vårt bagage och begav oss till taxfreebutikerna och köpte en utlovad whisky till vår stundande chaufför hemma i Sverige och en Bacardi för oss själva. Den sistnämnda fick vi behålla i ca 8 minuter innan den åkte i golvet på toa. Vi sköljde av whiskyn och utrymde snabbt toan som luktade dagen-efter på en Cinderellakryssning. Pinsamt.

Väl på planet så var man ruskigt trött, men det gick inte att sova när vi upplevde turbolens som fick min fantasi att skena iväg till filmer som Alive. Denna gång höll jag tyst om det för Criz, eftersom han fick frispel när jag berättade nojigt att jag såg misstänkta folk bete sig konstigt och rabbla satansverser i sätet. Förutom två spritgalna ryssar och en unge som gapskrek större delen av resan, så gick resan bra.

Och nu är vi tillbaka i kalla Sverige. Imorgon bitti blir det jobb och allvaret tar vid igen. Och med detta så avslutas vår Mallorcaresa, även kallad "Mallorca 3.0".

PS: Jag får anse mig besegrad av Criz efter vår solbränna-tävling, men hamnade på en god andraplats. Criz' bränna är såhär i efterhand väldigt autentisk. #

Mallorca (23 aug): Check out & on the go!

Nu är semestern här i Palma de Mallorca inne på sista versen. Efter ca 3 1/2 timmes sömn så steg vi upp och packade ner det lilla som fanns kvar att packa ner sedan igår. Därefter drog vi upp på takterrassen för att lapa den sista solen. Under den korta tiden kändes det som om man svettades upp de där 4 drinkarna och de 3 ölen vi tog igår... man var totalt genomvåt efter redan en halvtimme.

Vi tog alla väskor och begav oss ner för att käka frukost... vår allra sista hotellfrukost i Palma de Mallorca, vilket Criz uttryckte lite emotionellt (se bild 1 uppifrån). Som vanligt flög den halta lilla sparven utan ett ben förbi, vilken vi även idag matade med lite bröd (se bild 2 uppifrån). Plötsligt insåg jag att det var lika mycket fågel som jag fick på den där restaurangen "Cultura Lounge"... Jag vet, jag har ännu inte kommit över det där spektaklet. Usch!

Nu har vi betalat vårt rum, som kostade 65€/natt (45€/natt om vi inte hade valt balkong... vilket vi inte ångrar), och sköljer ner frukosten med varsin San Miguel (se bild 3 uppifrån). Vi var fast övertygade om att inte be om alkohol, men efter 10 dagar har karaktären sinat... Vi lär väl ha skrumplever när vi kommer hem. En vit månad hade nog inte suttit så dåligt nu, då ölen inte rinner ner så lätt längre. Hmm...

Med sorgsna hjärtan (se bild 4 uppifrån) är vi nu äntligen på väg till flygplatsen för att ta flyget hem. Adios, Palma de Mallorca...#

Mallorca (23 aug): Mags!

En liten hälsning till Magnus... :)

Mallorca (22 aug): Cheers!

Ja, vi har nåtts av flera nyheter att folk har förfester både här och där. Vi också. Vi vill speciellt skåla med Farshid och Maria med gäster, men i övrigt ingen nämnd ingen glömd. Skål!#

Mallorca (22 aug): Friends & last night out!

Nu är vi inne på vår sista heldag i Palma de Mallorca! Det känns verkligen vemodigt att behöva åka tillbaka till kalla Sverige. Idag bestämde vi för att dra till ett stort och närbeläget köpcenter för att titta runt, så vi gick dit och kollade runt... och drack öl... och käkade glass. Mmmm.

Vi råkade passera "Cultura Lounge / Club" som vi tyvärr råkade uppleva igår (se bild 1 uppifrån). Jag vet inte vad det är, men fortfarande idag var jag bra skeptisk till den där ransoneringsrestaurangen med kycklingkvarlevor, halvtorr sallad och några riskorn. Nä... bort med det! Next, som Gabi skulle säga!

Vi gjorde ett uppehåll på hotellet och passade på att lapa sol på takterrassen. Det var härligt och avslappnande. Sen gjorde vi oss klara för en kort utflykt till centrum (se bild 2 uppifrån).

Sen var det dags att möta upp Annelie, en väninna från Eskilstuna, och hennes två söner (se bild 3 uppifrån). Vi drog ut på en livlig gågata och käkade Paella i den varma kvällen. Det var riktigt skoj och vi pratade om allt möjligt. Hennes söner är minst sagt livliga även dem. Sen lämnade vi av dem vid bussen som skulle ta dem tillbaka till Magaluf. De har fortfarande fyra dagar kvar. Lyckoostar!

Vi sitter just nu på balkongen och har hällt upp två drinkar och ska väl snart ut på lite barhäng med lite öl och kanske nån starkare drink för att bedöva ångesten inför morgondagens hemfärd. Har även idag gjort en "Elias-kyl" (med en påse iskuber och en flaska nedtryckt i den) för att göra våra drinkar mer behagliga. Mmmm...

Nä, man kanske ska börja packa? Ehm... nä! Inte ännu. För tidigt...

Tips för magen!

Det funkar! Blotta tanken på arbetsgivare har faktiskt en laxerande effekt när magen upplevs som trög... Prova!

Mallorca (21 aug): Livet leker!

Idag, fredag, börjar man känna av att semestern börjar lida mot sitt slut. Tråkigt nog. Det positiva är att vi börjar vänja oss vid den otroliga värmen. Ja, det är så dags nu, ja.

Idag planerade vi egentligen att hyra bil, men krisen har medfört att biluthyrningarna har färre bilar än normalt och därigenom finns en större efterfrågan. Vi lyckades inte att hitta någon hyrbil till vettigt pris bara för en dag... så vi promenerade runt i stan och avnjöt lite fika varstans. På vägen tillbaka till hotellet svängde vi förbi en frukt- och grönsaksbod och köpte färsk vattenmelon och mango. Sen gjorde jag i ordning varsin svalkande frukttallrik (se bild 1 överst) som vi tog upp till hotellets solterrass där vi lapade sol och förmådde oss att helnjuta av semestern utan vare sig planering eller måsten (se bild 2 uppifrån). Nu har man verkligen fått en finfin härlig solbränna. Härligt härligt.

På kvällen drog vi in till centrum och vandrade runt bland marknad och beskådade Palma by night. Allt får en annorlunda lyster på kvällen (se bild 3 och 4 uppifrån). Temperaturen var 28° under hela kvällen, så det lider ingen nöd på oss. Vi bävar inför hemkomsten till kalla Sverige.

Innan kvällen avrundades med lite barhäng och öl så satte vi oss ner på restaurang Cultura Lounge på marinaboulevaren. Jag beställde in en vitlökskyckling med ris och sallad för 12€ och Criz beställde in en lammbit med ris och sallad. Jag fick några minuter senare in en tallrik med en halv deciliter ris, lite slabbig sky och en halv näve halvtorr sallad tillsammans med lite kycklingbenbitar med minimalt med kött. Var fan var resten av kycklingen?? Criz fick in lika mycket ris och liknande sallad tillsammans med en jättebit lammkött som i princip saknade huvud och ben (så stor var den). Jag jämförde de båda tallrikarna och blev snabbt irriterad. Jag vägrade uppleva ännu ett nederlag vad gäller mat och vinkade servitrisen till vårt bord och bad henne studera mängden kött i jämförelse med ben på min tallrik samt jämföra båda tallrikarna. Nä, det var droppen! Jag var på väg att fråga henne om hon skulle betala 12€ för det som låg på tallriken, men hann inte göra det. Hon fattade galoppen snabbt och erbjöd mig snabbt att få en likadan rätt som Criz. Svaret lät inte vänta på sig. Usch, vilken bottenrestaurang! Hit bör ni verkligen inte gå ifall ni är hungriga. Grrr!#

Mallorca: Kulturkrockar!

Efter snart en hel tio dagars lång semester med ca 40° grader i skuggan så undrar ni säkert hur spanjorerna överlever utan att bli tokiga eller nåt. Faktum är att denna värme får sina effekter, en del tokigare än andra. Här är några exempel:

Bild 1 överst: Vi har känt av närvaron av La Linda, vår kära lady friend från Västerås, som brukar säga Oh... La... La. Eller så marknadsför spanjorerna sina ställen med lyxigare namn än vad som serveras på tallriken. Nackdelen är att det lätt får en halverotisk klang som kan få förväntningarna att stiga i takt med att hormonkörtlarna går på högvarv. Inte bra mitt på dagen när allt annat rinner på en.

Bild 2 uppifrån: Spanska barn är så otroligt väluppfostrade och har verkligen den största respekten för de äldre. Det har vi märkt nu under semestern när en del, andra mer än andra, utländska barn saknar uppfostran i jämförelse. Vi förstår varför när vi såg denna skylt utanför ett barntortyrcenter i stan. I dagens krig mot terrorismen ser man små potentiella terrorsister i de allra minsta och sötaste spädbarn. Inte minst i sina egna. Därför finns små ljudisolerade utrymmen där spanska föräldrar lagligt kan och får binda sina barn. Myndigheterna tillhandahåller givetvis både slitstarka snören, kloroformdränkta näsdukar, öronproppar för känsliga föräldrar och madrasserade celler för tillfällig barnisolering. En del av oss svenskar skulle må bra av en liten dos av spanska uppfostran...

Bild 3 uppifrån: Bilden av spanjorerna som lite småpilska varelser är bekräftad! I varje affär kan man köpa litervis med Balle. De har t.o.m. familjepack och under vissa kampanjer får du två liter Balle till priset av en. Och som om detta inte vore nog, så köper både män som kvinnor Balle. Och Sverige som gärna framstår som liberalt. Nonsens! Kom hit och gör som alla och smaka Balle du med så förstår du...

Bild 4 uppifrån: På tal om liberala länder så överträffar Spanien det mesta. Ja, man kan nog säga att spanjorerna utmanar de flesta gränser. I varje park hittar du sådana skyltar som indikerar att hundpetting är tillåtet. Tyvärr måste man använda långfingret av skylten att dömma. Var finns Djurens vänner, undrar jag?

Ja, vad ska man säga? Snacka om kulturkrockar. Eller så får jag sluta att svalka mig i öl och sangria 40-gradersdagarna i ända... Skål!#

Mallorca (20 aug): Adiós, adiós!

När vi kom till stranden och hade legat och lapat sol i några timmar var det dags att dra sig tillbaka till hotellet. Vi kollade på klockan och den var 18:09. Magnus och Davids flyg skulle lyfta om 6 minuter så vi inväntade. Några minuter senare såg vi deras flyg med den karaktäristiska loggan (se bild 1 längst upp... ja, som knappt syns på bilden). Nu var verkligen Magnus och David på väg hemåt. Jag vände mig till Criz för att kommentera solbränna-tävlingen som jag ansåg som avslutad nu. Med motiveringen: för att tappert ha försökt få färg, men misslyckats med att få rätt färg tilldelas denna fjärde plats till en bränd David som uppvisat stort mod med att dämpa smärtan. Håller färgen i ytterligare 2 veckor till så matchar den det kräftkalas jag ska till. Jag känner med honom, eftersom jag vet hur det är att sola för mycket. Med motiveringen: för att vara trögstartad i början för att sedan få en fin och lätt till håret matchande gyllenbrun nyans tilldelas tredjeplatsen Magnus. Nu står det mellan mej och Criz... och ännu är det inte avgjort... även om jag ligger pyrt till.

Därefter såg vi Johannas båt segla iväg mot horisonten (se bild 2 uppifrån), varpå Criz vinkade spontant både mot flygplanet och mot horisonten (se bild 3 uppifrån). Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att fräscha upp oss inför en uppfriskande barkväll.

Några timmar senare befann vi oss ute och tog oss en tramsig drink till vår gamle vän Magnus' ära (se bild 4 uppifrån). Kvällen blev inte vildare och mer dramatisk än den kvällen före. Även imorgon hade ju en morgondag.#

Mallorca (20 aug): Johanna, den glada sjöjungfrun!

Oj, va törstiga vi var när vi slog upp ögonen idag... och pyttelite ont i skallen. Men med en Panodil så var det också ett minne blott. Idag torsdag var dagen då Magnus och David återvänder till Sverige, men närmast idag var dagen då Johanna (en vän genom Magnus) skulle kasta ankar i Palma. Hon jobbar på en lyxkryssare som av en slump angör Mallorca just idag.

Efter den sedvanliga frukosten var det dags att möta upp Magnus, David och Johanna. Som vanligt var det ca 40° mitt på dagen, men sällskapet hade sökt tillflyktsort inne på ett glamouröst café där vi avnjöt en svalkande fika under tiden gamla minnen dammades av. Så skoj så. Johanna är verkligen en glad sjöjungfru som, tack vare sitt jobb, har sett många av världens fina platser till priset av att inte kunna flirta med attraktiva resenärer eller stöta sig med gubbarnas fruar ombord. Kanske har det nåt att göra med det avhållsamma och gulliga smeknamnet jag har gett henne - sjöjungfru. Har nog inte på bra länge sett nån skratta så mycket på så kort tid. Wow, snacka om en frisk fläkt. Och det behövdes, inte minst för lille David och hans minst sagt soliga och färgglada äventyr igår på stranden. Han såg inte ut att lida så uppenbarligen hjälpte det för även han skrattade och hade till gudarnas förvåning tagit av sig kepsen som inte alls hade slagit rot i hårbottnen. Mer Johanna till folket, tack!

Sen var det dags för Johanna att bege sig till avhållsamhetens flytande lyxkloster, så vi slängde in henne i en taxi och bad chaffören att köra ut henne till hamnen där hennes fartyg låg.

Därefter var det dags för Magnus och David att ta farväl. De skulle ta sina väskor på hotellet och bege sig till flygplatsen. Jag och Criz bestämde oss för att dra till stranden och lata oss. Så fick det bli. Off we went...

PS: Går allt väl så ser vi Johanna i Sydamerika nästa år. Håller tummarna!#

Mallorca (19 aug): Avskedsfiesta!

Efter fördrinkarna var det dags att dra ut på krogen. Unge herr David tog där farväl då han nog inte var på det mest partypigga humöret. Kanske ångrade han sig såhär efteråt att han inte använde sig av solkräm. Pojken hade ont. Nåja, gjort är gjort... så David drog upp på rummet. Vi lovade att festa för honom också.

Då började festen på allvar (se bild 1 överst) och los Tres Amigos svalkade friskt sig med öl och drinkar (se bild 2 i mitten). Vi dansade, drack, skämtade friskt om allt vi upplevt och vad vi tvingats att utstå under resan samt skrattade åt det. Efter en stund trillade David med keps på huvudet ner i baren och vi välkomnade honom... det började nästan bli lite mycket förfriskning och nöje för bara tre personer (även om vi festade för ett helt kompani), så vi behövde lite assistans.

Den korta tillvaron på rummet hade dessvärre inte gjort David till partyprinsen, så vi gjorde alla varsitt försök att hjälpa till. Han var inte ens pigg på foto (som vi ser på bild 3 nederst). Tvärtom, så var David inte alls munter och det tyngde stämningen rejält till den graden att vi bestämt skickade upp honom på rummet och avrundade kvällen nedanför med Magnus där vi snackade vänskapsprat. Timmen var ju dessutom sen och David hade ont. Och det finns ju en morgondag också... även om vi nog hade glömt det för stunden.#