Borgarnas FRA-lag, som möjliggör avlyssning av folk utan styrkt brottsmisstanke, är åter på tapeten. Denna gång kan FRA-lagen prövas av både EG-domstolen i Luxemburg, som dömer i EU-rättsliga frågor, och Europadomstolen i Strasbourg, som dömer i enskilda ärenden. Den kan även hamna i den svenska författningsdomstolen.
Kan det vara så att Fader EU ska behöva fostra Moder Svea på grund av borgarnas snedsteg? Det återstår att se...
"Reinfeldt lämnar moderaterna i protest." Så stod det när jag som hastigast läste på DN.se idag.
-Fanimej på tiden! tänkte jag. Kunde det vara så att Fredrik inte längre stod ut med sin egen politik och att se väljarna i ögonen efteråt? Det finns ett samvete i mannen, trots allt.
Men tji så besviken blev jag. Nåja... jag får väl se det som att Reinfeldt-ligan är en person mindre på den politiska scenen. Och den berörda Reinfeldt är just nu dagens idol. Tra-la-la-la...
Idag läser jag i media att en del politiker som i riksdagskammaren inte stödjer "pigavdraget" i själva verket hemma i kammaren gör avdrag för just detsamma. Nu handlar det om socialdemokraten Ylva Johansson som till svar hävdar att hon följer de bestämmelser som finns. Mjo, förvisso.
Det där rimmar verkligen illa med sin egen politiska övertygelse. Eller vems övertygelse är det hon egentligen förespråkar i riksdagskammaren? Partiets allena? Nä, sånt gillar jag inte. Gör om, gör själv! Ska det vara så svårt?
Vips, nu har vi en signalspaningslag i Sverige. Klubban som förkunnade denna nya och väldigt långtgående lag höll borgerligheten i. Grattis alla ni liberala väljare som vurmar om att staten inte ska vara så klåfingrig utan värnar om individens storhet och förnuft - er röst har gjort det möjligt för en borgerlig stat att avlyssna mer än 9 miljoner invånare utan styrkt brottsmisstanke. Även de liberala barnen skriker av besvikelse när den liberala och tillika fd. militärpappa Jan Björklund (fp) stödjer lagen. "Liberalismen står inte för avlyssning," gnyr de liberala barnen i kör för DN.se. Partiets Birgitta Ohlsson lade dock ner sin röst med motivation att ingen annan borgerlig kritiker skulle rösta emot, skriver samma nätupplaga i en artikel. Då kompromissar man lite sådär fint för att inte få skit under naglarna och lägger ner sin röst för att gå partiet till mötes. Någon reell skillnad fick detta "heroiska" inslag inte, bortsett från att hon nästan har lyckats att rädda ansiktet inför sina väljare. Men bara nästan, för ordspråket säger ju "den som tiger den samtycker"...
Den mest kritiske mot den sk FRA-lagen var centerns Annie Johansson och i synnerhet Fredrik Federley. Ja, ni läste rätt... "var". Partipiskan ven och till slut rättade Johansson och Federley in sig i centerledet efter att ha fått sin vilja genom bl.a. efter lite riksdagsteater om att inrätta ytterligare myndighetsfunktioner för att säkra integriteten för oss alla 9 miljoner invånare som kan komma att avlyssnas. För övrigt var myndighetsantalet ett av borgerlighetens stora triumfkort i senaste riksdagsval om varför sossarna skulle väck från makten. Johansson och Federley fick smaka på partiets grovsalt och nu klampar de duktigt i takt med Mauds taktpinne och karriären hänger inte längre på den sköra tråd som den gjorde innan. Det finns uppenbarligen inte nåt som heter civilkurage inom politken, vad Aftonbladets Lena Mellin erfar. Priset för detta är att bli kallad "förrädare" och "svikare". Men vad gör man inte för karriären?
Och nu mullrar det i media om att moderatbarnens förstfödda, Niklas Wykman, funderar att avgå i protest mot att FRA-lagen kom som ett brev på posten. "Jag kan inte vara medlem i ett parti som företräder idén att avlyssna alla svenskars mejl och telefonsamtal," svansar Wykman retoriskt. Frågan är om handling följer dessa vackra ord. Runtom i landet har moderatbarnen krävt av sina inkryssade riksdagskandidater (numera ledamöter) att rösta ner förslaget. Allt i förgäves. Frågan är likaledes om moderatbarnen av ren konsekvens kommer att begära sina riksdagsledmöters avgång. Föga troligt. Först till riksdagen vinner ju... klara, färdiga, gå!
Åter till centern som nu gör en egen tolkning av FRA-lagen innan klubban som förkunnade lagstiftningen ens hunnit svalna. Bloggare som inte kan uttrycka sig diplomatiskt eller räds orden i sin kritik - akta er, för ni kan en dag bli inkallade till era arbetsgivare. Detta fick TV-producenten Rickard Slätt erfara då centern inte tyckte om det fria ordet. Ingen nyhet förvisso, allt eftersom FRA-lagen klubbades genom. Jag kan själv inte låta bli att undra när jag själv blir inkallad till mina chefer med anledning av min allehanda kritik av både samhälle och brister i förhållandena på min arbetsplats (som också tillämpar metoder jämställda FRA-lagen, men det är ett annat kapitel).
FRA-voteringens enda stora hjältinna heter Camilla Lindberg som inte vek sig en tum utan följde sin politiska övertygelse. Sverige behöver fler Camilla Lindberg. Som vågar att stå upp för sina ideal. Men tyvärr var hon den enda borgerliga som röstade med hjärtat, vilket talar sitt tydliga språk för vad man får om man röstar borgerligt: snyftiga riksdagsteatersessioner, medieutspel, kompromisser för galleriet, kriminalisering av ett helt lands folk, integritetskränkningar och en nattväktarstat.
Vad beträffar kristdemokraterna så hörs inte så mycket som ett pip. Kanske för att de kämpar febrilt med fyraprocentsspärren. Dock endast i opinionsmätningarna, så en sak i sänder.
Till sist: Om inga riksdagsledamöter tillåts att avvika från partilinjen, är det då inte lika bra att endast partisekreterarna tillåts rösta i riksdagen? Man skulle spara mycket resurser genom det förfarandet. Och Federley skulle slippa gråta i riksdagen. Det skulle vi alla åskådare förmodligen må bra av...
FRA skulle för all enkelhet kunna förkortas "Fredrik Reinfeldt Avlyssnar". Oavsett... så akta dej, för FRA ser dig!
För några veckor sedan snubblade jag in på en blogg tillhörande det främste av de sörmländska borgarbarnen. Ett inlägg om USAs närvaro i Irak intresserade mig mest. Så jag kommenterade inlägget och ställde frågor. Borgarbarnet i fråga, som förvisso är en hygglig och sympatisk prick till vardags, kunde efter en lång diskussionstråd inte förmå sig att skaka fram några hållbara och relevanta argument för varför han anser att USA gjorde rätt när Irak invaderades mer än att legitimera invasionen beroende på utfallet. Då skapar man en värld där utfallet får avgöra om en handling (som en invasion i detta fall med följder som tiotusentals civila offer) är legitim.
Hur kan man i hela fridens namn ha en ståndpunkt i en sådan principiell internationellt juridisk fråga om man inte kan motivera det bättre än borgarbarnet anför (trots att densamme förespråkar regler)? Han garderar sig föga stilrent när han sedan legitimerar sin hållning med att det "entydiga svaret" inte är att USA bröt mot internationell rätt i samband med Irakinvasionen. Alltså, wow... men då vet ni. Den moderata bilden av internationell juridik kan inte bli klarare än så.
Gott folk, ni kan numera med gott moderat samvete förespråka de mest kränkande ståndpunkterna mot folk och legitimera er ståndpunkt som civiliserad genom att anföra att det inte finns något "entydigt svar" i frågan (eftersom du själv förespråkar det du förespråkar).
Högerns miljösamvete, Andreas Carlgren (c), massmediepredikar både här och där. Internt inom regeringen tycks det dock vara i motvind. Frågan som nu är aktuell är huruvida man ska satsa på järnvägen eller inte. I alla fall i den omfattningen Carlgren och den parlamentariska Klimatberedningen antyder är fullt möjlig. De hävdar att en ökning av gods- och persontransporter på järnvägen är "möjlig och nödvändig" till 2020. Men då gäller det att satsa stort på järnvägen.
Men icke, menar pappa Reinfeldt. Och borgerligheten har fått utstå hård kritik för att man har prioriterat ner järnvägen. Kritiken tycks ha passerat Reinfeldt obemärkt förbi, som hänvisar kallt till kommande budgetförhandlingar. Annars har pappa Reinfeldt varit sparsam med kommentarer i frågan. Det e ju klart, han är väl fullt upptagen att ta Carlgren i örat, likt ett barn som trotsigt säger "Jag kan!"... som för övrigt ofta är ett argument för högern i ideologifrågor.
Som skyddsombud på jobbet brinner jag för skyddsfrågor i allmänhet. En glad medarbetare som trivs och känner trygghet på jobbet förutsätter en god arbetsmiljö. Därför höll ögonen på att poppa ur skallen när jag på jobbet tittade in en hemsida för ett företag som bl.a. säljer arbetsskor och arbetsstrumpor. På hemsidan i fråga kan man läsa citat från nöjda kunder, bl.a. detta exempel på valet mellan god pr eller god arbetsmiljö (eftersom en kombination av båda naturligtvis är helt otänkbart):
"En cateringvagn föll över min fot så att jag var tvungen att åka upp till sjukhuset och sy, men stödstrumpbyxan kunde jag ha igen nästa dag - den var hel!" - Anki/tågvärdinna
Wow, va tur Anki hade att hon bara behövde sy foten och inte strumporna...
Wow, vilken show! Det var över min förväntan. Först trodde jag att hon skulle damma av några av sina gamla (och nyare) låtar och sjunga (eller rentav mima lite playback) och sen tacka för sig. Men icke. Hon inledde visserligen med det, men sen vävdes rena dansföreställningar in (medan hon bytte om under scenen). Sedan sjäng hon covers och gjorde det hela till en fantastisk show. Guldkorn som "To love you more", "River deep, mountain high" och avslutningsnumret "My heart will go on" var axplock, förutom låten "A song for you" med Robert Wells och den helt enastående tributlåten "The show must go on" till Freddie Mercury. Det var fanimej värt varenda krona, för hon sjöng verkligen live hela tiden och det lät (om möjligt) ännu bättre live... Det var många som inte hade ett öga torrt därinne i Globen. Nu har jag avslutat ett 9 år gammalt projekt, eftersom jag skulle ha sett henne 1999 då hon ställde in koncerten i Köpenhamn. Kul att det äntligen blev av.
Sen, när vi kom ut från koncerten, blev vi lurade av en rullstolsbunden kille att pröjsa ett ockerpris för en souvenir som såldes för under halva dess pris 50 meter längre bort. Jag ska inte berätta vilka mörka tankar jag hade eller vad jag gjorde me den stackars killen och hans rullstol i min fantasi... det är en annan bitter historia.
Kul hade jag me syrran, Nete och Criz. Det var en av de trevligaste helgerna i mitt liv. Vi levde, bodde, åt (salladshelvetet i Gamla Stan borträknad!) och skrattade gott... Speciellt till "Bomm, bomm, bomm"... som är en gammal låt (som egentligen heter "We all stand together" med Paul McCartney) jag dammade av under vår sena middag.
Visst är bananer goda? Men är du en av de som kan känna en bitter smak efter redan den första tuggan? Inte? Då ska du definitivt läsa vidare... ja, du får ju gärna läsa vidare i alla fall. För visst finns där en bitter eftersmak. I synnerhet för Chiquitas bananer.
Ett CBS 60 Minutes-reportage (se videolänken nedan) säger man att Colombias regering i skrivande stund funderar på att begära flertalet av Chiquitas ledande figurer i USA utlämnade till Colombia. Anledningen är att företaget har understött den colombianska paramilitären, AUC, ekonomiskt. Paramilitären klassades av USA som terrorister strax efter millennieskiftet, men Chiquita fortsatte sina utbetalningar under drygt två år efteråt. Pengar som med största sannolikhet har möjliggjort att paramilitären har köpt in vapen för att begå sina terrorhandlingar mot civilbefolkning. Uppemot 30000 dödsfall beräknar man att paramilitären gjort sig skyldig till förutom tortyr, kidnappningar och våldtäkter.
"Det var utpressningspengar," svarar Fernando Aguirre i en intervju med CBS 60 Minutes. Aguirre är utnämnd företagsledare för Chiquita som har valt att ange sig själv för rättsprövning. "Antingen betalar du eller så dödas ditt folk," fortsätter han och hävdar att det inte fanns ett statligt skydd mot paramilitärens godtyckliga övergrepp.
"Nej, det är inte sant," svarar en fängslad före detta ledare för paramilitären, Salvatore Mancuso. "Dem betalade skatt eftersom vi var en slags statmakt i området och för att vi gav dem skydd, vilket möjliggjorde att de kunde fortsätta sina investeringar och göra vinster."
"Jag var borgmästare, vars jobb var att samla ihop de döda," säger Gloria Cuartes, som såg mycket av övergreppen med sina egna ögon. Övergrepp som riktade sig mot alla de som hade vänstersympatier, från fackföreningsledare till lärare. Hon berättar om händelsen när hon 1996 besökte en skola för att prata om våldet i samhället. Paramilitären anlände till skolan och mördade en 12-årig pojke, vars enda brott var att tala om att paramilitären hade anlänt till skolan. Cuartes minns hur de halshögg honom och kastade huvudet mot henne.
På frågan om Chiquita har något ansvar för att ersätta paramilitärens offer, svarar Aguirre: "Ansvaret för varje mord har de som begick handlingarna, de som hade fingret på avtryckaren."
Ändå försvarar Aguirre företagets olagliga ekonomiska stöd till paramilitären att man helt hade missat Washingtons offentliggörande om att paramilitären hade blivit terrorstämplad och att varje ekonomiskt bistånd till gruppen de facto enligt lagens mening var olagligt.
Chiquita verkar vara lika blodsbesudlat som United Fruit, som företaget tidigare hette. Under det gamla namnet gjorde man bl.a. sig skyldig till att beordra den colombianska armén att öppna eld mot 3000 försvarslösa bananarbetare 1928 och för att stå bakom störtandet av Guatemalas regering 1954. Och trots namnbytet, lyser historien igenom och präglar dagens gärningar.
För några veckor sedan i en kolumn frågade den amerikanska journalisten Amy Goodman: "Vad har Usama bin Ladin och Chiquitas bananer gemensamt? Båda har använt sina miljoner till att finansiera terrorism." I USA åtalas inte den ene av dessa terrorister, medan man bombar länder och inskränker mänskliga rättigheter i jakten efter den andre. Kontroversiellt? Du avgör!
Idag i Italien började FN-mötet mot matkrisen... och naturligtvis dök Mugabe upp där. Han är ju lika självklar som att man skulle ha bjudit in Hitler, Stalin eller Bush till ett FN-möte om mänskliga rättigheter. Varför förvånas jag inte?
För några dagar sedan bläddrade jag i tidningen och fick läsa en artikel om hur fransk arrogans irriterar EU-kommissionen. Det handlar om eurosamarbetet, där kommissionen kan rikta ekonomiska-politiska rekommendationer till ett euroland som inte har låtit konjunturrensa balansen i sin statliga budget som är ett mål inför 2010.
Frankrike å sin sida hävdar att kommissionen baserat sin rekommendation på felaktiga budgetprognoser, men detta stoppade inte rekommendationen att komma som ett paket på posten.
Kort efteråt föreslog president Sarkozy att Franskrike skulle sänka skatten för bensin och diesel för att mildra effekterna av de höga oljepriserna. Detta svider i kommissionens ögon, eftersom man efterlyser det motsatta.
Och budgetmålet inför 2010 viftar Sarkozy bort med den enkla motiveringen att inhemsk fransk politik har företräde framför eurosamarbetet. Wow, säger jag bara... vill man bara inte applådera mannen, så säg. Och snart tar landet över ordförandeskapet i EU. Hoppas det blir lika roande som det jag läste i tidningen härom dagen... till alla EU-fanatikers förtret. Allez!
Efter jobbet idag drog jag iväg till LO-kongressen som avtalat för att möta upp min vapendragare Johan. Vi skulle spontansända webbradio från kongressen och jag var kanske inte så pigg och alert, men det fick gå. Och kul var det.
Dagen till ära hade LO:s ungdomsförbund, SSU, släppt en rapport "Arbete - tre vägar till världens bästa jobb". Där kan man bl.a. läsa hur ungdomsförbundet förespråkar:
Vinstkravet på SJ sänks till förmån för lägre priser och högre (det kanske ska stå "bättre") tillgänglighet.
Alla arbetstagare ska ha rätt till tjänstledighet för att testa nytt jobb.
Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet.
Att arbetsmiljöverket även ska granska arbetsplatsdemokratin.
Och jag som precis kom från jobbet, SJ... Undrar hur ledningen för SJ tycker i dessa frågor. Jag skulle verkligen välkomna alla dessa punkter med samma röda matta, ballonger, tårta och jippo som när vi bytade till ny uniform. Who am I kidding? Wishful thinking...
Borgarnas FRA-lag, som möjliggör avlyssning av folk utan styrkt brottsmisstanke, är åter på tapeten. Denna gång kan FRA-lagen prövas av både EG-domstolen i Luxemburg, som dömer i EU-rättsliga frågor, och Europadomstolen i Strasbourg, som dömer i enskilda ärenden. Den kan även hamna i den svenska författningsdomstolen.
"Reinfeldt lämnar moderaterna i protest." Så stod det när jag som hastigast läste på DN.se idag.
Idag läser jag i media att en del politiker som i riksdagskammaren inte stödjer "pigavdraget" i själva verket hemma i kammaren gör avdrag för just detsamma. Nu handlar det om socialdemokraten Ylva Johansson som till svar hävdar att hon följer de bestämmelser som finns. Mjo, förvisso.
Vips, nu har vi en signalspaningslag i Sverige. Klubban som förkunnade denna nya och väldigt långtgående lag höll borgerligheten i. Grattis alla ni liberala väljare som vurmar om att staten inte ska vara så klåfingrig utan värnar om individens storhet och förnuft - er röst har gjort det möjligt för en borgerlig stat att avlyssna mer än 9 miljoner invånare utan styrkt brottsmisstanke. Även de liberala barnen skriker av besvikelse när den liberala och tillika fd. militärpappa Jan Björklund (fp) stödjer lagen. "Liberalismen står inte för avlyssning," gnyr de liberala barnen i kör för DN.se. Partiets Birgitta Ohlsson lade dock ner sin röst med motivation att ingen annan borgerlig kritiker skulle rösta emot, skriver samma nätupplaga i en artikel. Då kompromissar man lite sådär fint för att inte få skit under naglarna och lägger ner sin röst för att gå partiet till mötes. Någon reell skillnad fick detta "heroiska" inslag inte, bortsett från att hon nästan har lyckats att rädda ansiktet inför sina väljare. Men bara nästan, för ordspråket säger ju "den som tiger den samtycker"...
För några veckor sedan snubblade jag in på en blogg tillhörande det främste av de sörmländska borgarbarnen. Ett inlägg om USAs närvaro i Irak intresserade mig mest. Så jag kommenterade inlägget och ställde frågor. Borgarbarnet i fråga, som förvisso är en hygglig och sympatisk prick till vardags, kunde efter en lång diskussionstråd inte förmå sig att skaka fram några hållbara och relevanta argument för varför han anser att USA gjorde rätt när Irak invaderades mer än att legitimera invasionen beroende på utfallet. Då skapar man en värld där utfallet får avgöra om en handling (som en invasion i detta fall med följder som tiotusentals civila offer) är legitim.
Högerns miljösamvete, Andreas Carlgren (c), massmediepredikar både här och där. Internt inom regeringen tycks det dock vara i motvind. Frågan som nu är aktuell är huruvida man ska satsa på järnvägen eller inte. I alla fall i den omfattningen Carlgren och den parlamentariska Klimatberedningen antyder är fullt möjlig. De hävdar att en ökning av gods- och persontransporter på järnvägen är "möjlig och nödvändig" till 2020. Men då gäller det att satsa stort på järnvägen.
Som skyddsombud på jobbet brinner jag för skyddsfrågor i allmänhet. En glad medarbetare som trivs och känner trygghet på jobbet förutsätter en god arbetsmiljö. Därför höll ögonen på att poppa ur skallen när jag på jobbet tittade in en hemsida för ett företag som bl.a. säljer arbetsskor och arbetsstrumpor. På hemsidan i fråga kan man läsa citat från nöjda kunder, bl.a. detta exempel på valet mellan god pr eller god arbetsmiljö (eftersom en kombination av båda naturligtvis är helt otänkbart):
Wow, vilken show! Det var över min förväntan. Först trodde jag att hon skulle damma av några av sina gamla (och nyare) låtar och sjunga (eller rentav mima lite playback) och sen tacka för sig. Men icke. Hon inledde visserligen med det, men sen vävdes rena dansföreställningar in (medan hon bytte om under scenen). Sedan sjäng hon covers och gjorde det hela till en fantastisk show. Guldkorn som "To love you more", "River deep, mountain high" och avslutningsnumret "My heart will go on" var axplock, förutom låten "A song for you" med Robert Wells och den helt enastående tributlåten "The show must go on" till Freddie Mercury. Det var fanimej värt varenda krona, för hon sjöng verkligen live hela tiden och det lät (om möjligt) ännu bättre live... Det var många som inte hade ett öga torrt därinne i Globen. Nu har jag avslutat ett 9 år gammalt projekt, eftersom jag skulle ha sett henne 1999 då hon ställde in koncerten i Köpenhamn. Kul att det äntligen blev av.
Visst är bananer goda? Men är du en av de som kan känna en bitter smak efter redan den första tuggan? Inte? Då ska du definitivt läsa vidare... ja, du får ju gärna läsa vidare i alla fall. För visst finns där en bitter eftersmak. I synnerhet för Chiquitas bananer.
Idag i Italien började FN-mötet mot matkrisen... och naturligtvis dök Mugabe upp där. Han är ju lika självklar som att man skulle ha bjudit in Hitler, Stalin eller Bush till ett FN-möte om mänskliga rättigheter. Varför förvånas jag inte?
För några dagar sedan bläddrade jag i tidningen och fick läsa en artikel om hur fransk arrogans irriterar EU-kommissionen. Det handlar om eurosamarbetet, där kommissionen kan rikta ekonomiska-politiska rekommendationer till ett euroland som inte har låtit konjunturrensa balansen i sin statliga budget som är ett mål inför 2010.
Efter jobbet idag drog jag iväg till LO-kongressen som avtalat för att möta upp min vapendragare Johan. Vi skulle spontansända webbradio från kongressen och jag var kanske inte så pigg och alert, men det fick gå. Och kul var det.
Inlägg
