Wow, vilken helg!

Wow, vilken show! Det var över min förväntan. Först trodde jag att hon skulle damma av några av sina gamla (och nyare) låtar och sjunga (eller rentav mima lite playback) och sen tacka för sig. Men icke. Hon inledde visserligen med det, men sen vävdes rena dansföreställningar in (medan hon bytte om under scenen). Sedan sjäng hon covers och gjorde det hela till en fantastisk show. Guldkorn som "To love you more", "River deep, mountain high" och avslutningsnumret "My heart will go on" var axplock, förutom låten "A song for you" med Robert Wells och den helt enastående tributlåten "The show must go on" till Freddie Mercury. Det var fanimej värt varenda krona, för hon sjöng verkligen live hela tiden och det lät (om möjligt) ännu bättre live... Det var många som inte hade ett öga torrt därinne i Globen. Nu har jag avslutat ett 9 år gammalt projekt, eftersom jag skulle ha sett henne 1999 då hon ställde in koncerten i Köpenhamn. Kul att det äntligen blev av.

Sen, när vi kom ut från koncerten, blev vi lurade av en rullstolsbunden kille att pröjsa ett ockerpris för en souvenir som såldes för under halva dess pris 50 meter längre bort. Jag ska inte berätta vilka mörka tankar jag hade eller vad jag gjorde me den stackars killen och hans rullstol i min fantasi... det är en annan bitter historia.

Kul hade jag me syrran, Nete och Criz. Det var en av de trevligaste helgerna i mitt liv. Vi levde, bodde, åt (salladshelvetet i Gamla Stan borträknad!) och skrattade gott... Speciellt till "Bomm, bomm, bomm"... som är en gammal låt (som egentligen heter "We all stand together" med Paul McCartney) jag dammade av under vår sena middag.