Efter den sedvanliga frukosten var det dags att möta upp Magnus, David och Johanna. Som vanligt var det ca 40° mitt på dagen, men sällskapet hade sökt tillflyktsort inne på ett glamouröst café där vi avnjöt en svalkande fika under tiden gamla minnen dammades av. Så skoj så. Johanna är verkligen en glad sjöjungfru som, tack vare sitt jobb, har sett många av världens fina platser till priset av att inte kunna flirta med attraktiva resenärer eller stöta sig med gubbarnas fruar ombord. Kanske har det nåt att göra med det avhållsamma och gulliga smeknamnet jag har gett henne - sjöjungfru. Har nog inte på bra länge sett nån skratta så mycket på så kort tid. Wow, snacka om en frisk fläkt. Och det behövdes, inte minst för lille David och hans minst sagt soliga och färgglada äventyr igår på stranden. Han såg inte ut att lida så uppenbarligen hjälpte det för även han skrattade och hade till gudarnas förvåning tagit av sig kepsen som inte alls hade slagit rot i hårbottnen. Mer Johanna till folket, tack!
Sen var det dags för Johanna att bege sig till avhållsamhetens flytande lyxkloster, så vi slängde in henne i en taxi och bad chaffören att köra ut henne till hamnen där hennes fartyg låg.
Därefter var det dags för Magnus och David att ta farväl. De skulle ta sina väskor på hotellet och bege sig till flygplatsen. Jag och Criz bestämde oss för att dra till stranden och lata oss. Så fick det bli. Off we went...
PS: Går allt väl så ser vi Johanna i Sydamerika nästa år. Håller tummarna!#
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar