(S)kamlig rättssäkerhet!

För exakt fyra år sedan deltog jag aktivt i valrörelsen som politisk anställd. Där framhöll jag Sverige som ett föredöme eftersom vi på den internationella scenen har ett rykte om att slå vakt om rättsäkra principer, vilket är en självklarhet för mig med min politiska hemvist. Detta rykte är dock befläckat och fundamenten för vårt anseende i dessa frågor har spruckit. Tyvärr kan vi konstatera att den förra socialdemokratiska regeringen bidrog till detta befläckade rykte genom att avvisa de båda egyptierna, den f.d. Karlstadbosatta Ahmed Agiza och den f.d. Stockholmbosatta Mohammed al-Zeri, till militärdiktaturen Egypten som styrts av en och samma man i ca. 30 år.

Den bristande rättsäkerheten i Egypten medförde att regeringen förlitade sig på en otydligt formulerad "diplomatisk garanti" om att de båda männen skulle behandlas i enlighet med egyptisk lag, vilket tidigare de facto har lett till förekomsten av tortyr. Därefter gavs klartecken att med oöverträffad snabbhet utvisa dem med hjälp av amerikanska CIA. Snabbheten av utvisningarna var att förhindra männens advokater från att överklaga beslutet i internationella organ som därmed skulle kunna förhindra ett verkställande. Med ituklippta kläder, iförda fotbojor, beklädda med ögonbindlar och huvor samt medicinska preparat uppförda i anus transporteras de båda kränkta männen av CIA till Egypten sanktionerade av den socialdemokratiska regeringen.

De båda männen förklarar för svenska UD hur de i fängsligt förvar i Egypten torterats med bl.a. sömnlöshet, slag, hot och eltortyr genom elektroder på genitalierna. Denna information hemlighölls därefter av statssekreteraren som ljög och försäkrade om att de fängslade männen inte utsattes för hot, våld eller tortyr och hänvisade till den diplomatiska garantin för deras välbefinnande.

Europarådet och två olika FN-organ har, under flera gånger, kritiserat Sveriges agerande. I ett försök att mildra denna kritik föreslog Sverige för Europarådet att man istället skulle reglera sådana diplomatiska garantier. Detta påhitt fick inget stöd alls från något annat land och Sverige fälldes på nytt av FN för att ha kränkt det internationella förbudet mot tortyr. Återkommande mörkanden, vilseledanden och lögner har kommit från Sverige vid tiden ifråga istället för att ta ansvar för den inhumana och rättsvidriga handlingen.

Efter valsegern 2006 upphävde Alliansen det socialdemokratiska regeringsbeslutet om utvisning av de båda männen. Ett nytt hopp väcktes hos männen att få upprättelse. Därefter meddelade Alliansregeringen att de båda männen inte fick uppehållstillstånd p.g.a. att säkerhetspolisen hävdade att de utgjorde en säkerhetsrisk. Dessa "synnerliga skäl", som är skeretessbelagda även för männen i fråga ännu idag, är märkliga till sin natur eftersom det var först 2009 som al-Zeri terroriststämplades internationellt.

I likhet med många andra fall är det även i detta fall upprörande att vi inte har ett oberoende organ som granskar och prövar polisens agerande eller anklagelser. Hälsotillståndet för den 15-årsdömda fängslade Agiza, vars fru och barn bor i Sverige, försämras snabbt och han befaras snart vara helt förlamad och utan förmåga att kunna tala. al-Zeri är ännu idag inte dömd, men övervakas ständigt av egyptiska myndigheter.

Detta är en utan tvekan en skamfläck för Sverige och torde smaka illa i varje socialdemokratisk mun. Inget seriöst försök till att göra upp med detta rättsövertramp har gjorts, vilket är oerhört tråkigt. För mig går en sådan passivitet helt enkelt inte att försvara. Inte utifrån min grundsyn om allas lika värde och en rättsäkerhet som omfattar alla. En sådan hantering av de utvisade Agiza och al-Zeri anstår inte ett arbetarparti som bör stå upp för de som själva inte kan. Varför inte delge anklagelserna för de båda misstänkta och låt rättvisan ha sin gång med oberoende domstolar som prövar fallen? Inte såsom har varit fallet hittills där lögner, mörklägganden, undanhållande av information, förvägran av rättsskipning och vilseledanden avlöst varandra. Detta är en skamlig rättssäkerhet!

Bland annat utifrån ovanstående har jag för snart ett år sedan lämnat Socialdemokraterna och röstar i årets val inte längre på partiet.

Elias Cataño
demokratisk socialist och
f.d. ombudsman för SSU