111231-120104: Hello Chile

Som vanligt blev det inte så mycket sömn under sista natten. Detta pga att man drog ut på packningen av väskorna och att fixa det sista i hemmet. Men det blev ändå 3 1/2 timmes sömn innan det var dags att kliva upp. Vi råkade försova oss ned en halvtimme, vilket medförde att det starten blev... något stressad. Förvirring uppstod om huruvida vi skulle ta taxi förbi Cristians mamma eller inte. När det återstod 20 minuter innan tågets avgångstid stod det plötsligt klart att vi var tvungna att ringa en taxi då vi hade tre stora väskor à 20 kg vardera inklusive handbagage samt den medtagna frukosten vi aldrig hann käka. Taxin kom och vi for iväg i all hast. Det var en kamp emot klockan. Skulle vi hinna eller inte?

Väl framme på stationen var det bara att trycka ett packe sedlar i näven på chauffören och rusa iväg. Tåget stod inne och nu återstod 4 minuter... men var fanns Cristians mamma?? Vi ringde, men inget svar. Vi tittade runt, men ingenting. Cristian sprang nedför trappan, genom tunneln och uppför nästa trappa och vidare in i stationsbyggnaden. Allt medan jag lastade på alla väskor på tåget som skulle avgå om 3 minuter. Cristian hittade henne sittandes och vänta som en prinsessa på bättre tider. Med henne i ena handen och bagaget i andra sprang de båda så fort de kungliga benen bar dem. Precis när allt och alla var ombord på tåget så stängdes dörrarna och tåget rullade iväg - med nöd och näppe med oss ombord.

Totalt sett tog resan oss 32 timmar från dörr till dörr. Inte undra på att man var riktigt trött när man skulle sova första natten i Chile. Flygresan gick bra, trots kraftig turbulens stundtals. Naturligtvis lyckades vi hamna framför en överförfriskad herre som löpte amok på egen medgavd alkohol som han dessutom pratade med i sin ensamhet då kvinnan bredvid honom inte stod ut. Och när han inte gjorde detta så nös han konstant i långa minuter och sprayade sätet mitt bakifrån. Jag har nästan glömt hur mysigt det är att flyga flygplan. Cristians mamma roade sig flitigt med att spela spel. Det blev ett himla tryckande på skärmen. Vet inte om grannen framför henne tyckte det var lika skoj... men det märkte han/hon nog inte av. Minuterna innan landning var skakiga, men utsikten över Anderna fantastisk!

De första dagarna har jag spenderat med att hälsa på släkt och vänner. Imorgon, torsdag den 5 januari, ska jag åka ut till Valparaiso för att återförenas med Cristian. Ska bli skoj. Speciellt då han har magsjuketabletterna ;)