110209: Caleta de Tango

Vaknade i hyfsad tid och käkade en lätt frukost och konstaterade att vädret var kanon utanför dörren. Idag var dagen då jag och mamma Glorita skulle dra till Caleta de Tango - ett samhälle i Santiagos utkant - för att hälsa på Silvia och hennes mamma. Silvia är Gloritas barndomsvän och jag kommer fortfarande ihåg besöket hos henne och hennes mamma 2003. Silvias mamma håller Glorita mycket kär och hennes tårar under vårt farväl 2003 gör sig ännu idag påminda. Silvia, som besökte oss en kort sväng i måndags den 7:e, ville så gärna att vi skulle besöka henne. Hennes mamma ville gärna det också nu när hon hade fått reda på att jag befann mig i landet. Det fick bli idag.

Vi tog en "colectivo" - en slags kollektivtaxi med fast rutt - för att åka ut en bit. Sagt och gjort. Och den lilla resan gjorde intryck må ni veta. Alltså, trafiken här är h-e-m-s-k. Folk kör som antingen biltjyvar eller för att hinna ifatt gårdagen (det sistnämnda stämmer nog in bättre då tidsoptimismen i allt övrigt är lite sisådär). Jag kom på mig själv hålla andan flera gånger eller att jag trampade ner bromspedalen i luften på passagerarsidan (vilket inte hjälpte speciellt mycket). Bytet till buss var därför efterlängtat, både för nerverna och för syresättningen av min smått vettskrämda kropp. Därefter kunde jag smälta (nära-döden-) upplevelsen och fortsätta åldras med gott samvete.

Besöket hos Silvia och hennes 80-åriga mamma var väldigt bemytligt med hemmagjord typisk chilensk mat och tallriks-stora tårtbitar. Silvias mamma gjorde ett fantastiskt och hälsorikt intryck. Det märktes tydligt att hon fortfarande håller Glorita mycket kär. V tog en eftermiddagspromenad innan de bjöd på fika (jag fick en karatebit tårta... och av ren artighet så kämpade jag ner den). Under promenaden så upptäckte jag gör första gången hur valnötter växer. Frukten eller ytterskalet är väldigt saftig som omger själva valnötsskalet som i sin tur omger själva valnöten. Häftig upptäckt!

Over and out!