The Academy Award goes to...

Ja, nyheten nådde oss alla för några dagar sedan. Kubas Fidel Castro avgår. Och med all rätt. Efter en alltför lång tid vid makten har inga steg tagits för en ökad demokratisering för öns befolkning.

Kampen för demokrati kom av sig någonstans på vägen efter att Castro avsatte den forna ledaren Batista och bröt ett kubanskt beroende av USA. När det stod klart för Washington att Havanna hade egna oberoende visioner så ångrade man flera inviter man hade erbjudit den unge Castro och placerade Kuba per automatik i kommunistfacket. USA bröt ensidigt de diplomatiska relationerna 1961. Man upprättade en blockad av ön som slog hårt mot landets utveckling och tillrättavisade både medborgare och företag som tänkte handla med Kuba genom införandet av Helms Burton-lagen. Denna USA-lag säger i klartext att USA inför USA-domstol kan stämma och straffa företag för att ha investerat i egendom som innan Castros övertagande tillhörde USA(-medborgare). Dessutom kriminaliserar Helms Burton-lagen individer (oavsett nationalitet) som bedriver handel med Kuba. EU-länder svarade med att detta bröt mot internationell rätt och hävdade att detta skadade "Europesiska unionens rättigheter och intressen". Istället för att driva frågan utifrån rättsliga principer förhandlade EU med USA och fick dispens. EU fick alltså dispens av USA på bekostnad av internationell rätt och andra länders sueränitet (allra minst Kuba), eftersom inga EU-medborgare eller EU-företag skulle stämmas i USA i utbyte mot att man från EU lovade att inte ifrågasätta Helms Burton-lagens legitimitet eller bilda någon grupp inom WTO (Världshandelsorganisationen) riktad mot USA. Och så löste de rika nationerna dispyten. Lika tragiskt skapade Kuba å sin sida en motaktionslag som kriminaliserar kubaner som har som syfte att stödja Helms Burton-lagen och den ekonomiska krigföringen mot Kuba. Det är med denna lag som flera kubaner straffats för bl.a. sin politiska hemvist.

Jag skulle kunna fortsätta skriva i evighet med anledning av Kubas historia och de många överträdelserna som finns att nämna både inom som utanför landet av flera sidor. Men det gör jag inte.

Nu lämnar Castro officiellt makten och det välkomnas. I synnerhet av Bush och hans regim i Washington. Jag såg nyheterna och där framträdde Bush som befann sig i Rwanda. Att jag inte bytte kanal berodde på den falska empatiska minen som Bush försökte frambringa när han påtalade att det är kubaner som slängs i fängelse för sin tro och övertygelse. Dessutom var det kubanerna som har förvägrats friheten att leva i ett fritt samhälle, fortsatte han och försökte dessutom tala i ett empatiskt röstläge. I det läget visste jag inte om det var "Americas Funniest Home Videos" som visades för mina tankar for genast till hans s.k. "krig mot terrorismen". Bush välkomnade övergången och spådde att en intressant debatt lär följa härnäst. Han var samtidigt kritisk till en utveckling där det kunde finnas de som skulle förespråka stabilitet, medan folk naturligtvis ruttnade i fängelser och där de mänskliga förhållandena förblev i många fall "patetiska". Jag log och tyckte att han helt plötsligt skulle passa i en modern roll av Pinnochio. Ja, ni vet den där trädockan som inget hellre ville bli än en riktig pojke. Framför mig såg jag en Bush som inget hellre ville än att bli trovärdig. Han gjorde ett förbannat taskigt jobb, hur än han försökte. Det var nästan som om näsan växte sig längre i takt med varje ord som läckte ur hans mun. Showen fortsatte där Bush talade sig varm om att ett första steg i denna demokratiska övergång bör vara att folk p.g.a. politisk förföljelse omedelbart bör släpps fria ur fängelserna. Och som fortsättning så berättade Bush i inslaget att han personligen har träffat flera familjer till dessa kubanska fångar och att det "krossar hans hjärta" att inse att folk kastas i fängelse för att ha vågat uttala sig fritt. Nämen wow, vilken teater han spelar upp! Krossas inte hans hjärta när han ser alla de hundratals som sitter på Guantánamo och som under flera år förvägras att dels bli åtalade och sedan få rättvis prövning i rättsliga domstolar? Och i likhet med de kubaner som väcker Bushs empati, så är även dessa Guantánamo-fångar frihetsberövade på grund av sin tro och övertygelse och förvägras leva i ett fritt samhälle. Skillanden är övertygelsen och att ena gruppen får utöva våld, men inte den andra. Och Bush ska ju verkligen inte predika om drägliga mänskliga förhållanden på ena sidan av ön, medan de lyser med sin frånvaro på andra sidan stängslet.

Höjden av denna visuella orgasm av ironi till nyheter är när Bush sade att övergången från Castro bör leda till fria och rättvisa val. Och då underströk han fria och rättvisa, inte de iscensatta val som Castro-bröderna försöker pracka på omvärlden som demokratiska sådana. Han avslutade sitt uttalande (klicka HÄR för att se det) med att lova att USA kommer att hjälpa det kubanska folket att förverkliga sina böner för demokrati. Seriöst, finns det ingen hejd på spektaklet? Här står mannen och predikar om fria och rättvisa val när han själv tog makten i USA under högst tvivelaktiga och snuskiga metoder. Aldrig förr har en amerikansk president mötts av ägg, tomater, plakat demonstrationer till den nivå att den symboliska vandringen en nyvald president gör till Vita Huset fick ställas in. Ett klipp ur Michael Moores film "Fahrenheit 9/11" om just detta kan ses HÄR eller nedan.

Jag säger bara: The Academy Award for trying his best to be trustful goes to... George W. Bush!