12 jan: Allt åt helvete-dagen!!!

Den 11 januari anlände jag till Valparaiso för att återigen känna havsbrisen och få chansen att kunna bada lite. Jag och Criz kom fram rätt sent den dagen, så vi bestämde att vi skulle sticka till stranden dagen efter.

Enligt god chilensk sed hade vi ju naturligtvis väntat alltför länge med att boka resan från Santiago till Lima (eftersom vår hemresa tillbaka till Sverige är från Lima). Så dagen efter var det så äntligen dags. Allt gick verkligen fel den dagen. Ja, det är en sån där allt-åt-helvete-dag som man upplever alltför ofta. Inga resor kunde bokas på internet trots att vi hade suttit på ett internetcafe i mer än en timme. Personligen kunde jag genomföra köp som sedan inte alls gick genom eftersom flygstolarna hade tagit slut. Det var verkligen en kamp mot klockan eftersom priserna steg snabbt för att inte nämna tillgången. Vi beslöt oss att dra in till ett flygbolaget LAN:s eget kontor i Valparaiso. Fyra var personalen till antalet som befann sig där inne och arbetade flitigt (trodde vi). Mitt emot fanns en dator som man kunde boka resor själv. Men det var tydligen kört även där. Hemsidan uppdaterades en gång per dag. Doh! Klart att det sket sig gång på gång hur mycket vi än försökte boka med den datorn. Bakom oss chattade personalen med varann över MSN (man hörde msn-ljud titt som tätt). Nu var vi riktigt arga. Vi vände oss om för att få personlig hjälp, men hänvisades till telefonhjälp med telefonen bredvid datorn som vi vämde upp med alla bokningar som inte gick genom. Telefonhjälpen hänvisade till försäljarna bakom oss för prisuppgifter. Usch, va frustrerande! Och fan va arga vi var! Så vi tog en nummerlapp och fick då hjälp. Två resor till Lima bokades, varav den min resa kostade mer än 4000 kr. Jag hade lämnat mitt kredikort i Santiago eftersom jag trodde att jag skulle boka det över internet, så Criz fick ta upp sitt.

Gissa vad som hände sen! Kortköpet kunde inte gå genom. Nä, naturligtvis... för personalen hade ingen kortterminal utan de slog själva in kortnummer och allt manuellt. Och med de svenska bankernas säkerhet med bankdosa eller verifikationskod så gick det ju åt pipsvängen! Vi gick över gatan för att hämta ut cash, men inte ens det gick. Vi hade kvar reservationerna tills nästa dag så nåt var vi tvungna att hitta på. Dagen slutade med att vi gick och åt en blaskig Paila Marina (som annars är en skitgod skaldjursgryta) och funderade på att ta bussen till Lima som troligtvis skulle ta en sisådär 72 timmar (och hur skoj är det).

Dagen efter gick vi till en större bank och kunde ta ut pengar för att betala resorna. På uppmaning av en av LAN-personalen (inte den som vi blev betjänade av... så hon var nog arg på sin kollega) gick jag in på ett internetcafe och lyckades boka en billigare resa. Tur nog! Vi återvände dit till en halvnöjd LAN-brud som nu bara fick ta betalt för den billigare resan. Tji fick hon... eso pasa por ser huev--!

Nu kan vi andas ut! Resorna till Lima är klara!

PS: Criz mamma, Monica (på bilden) hälsar till Marija hemma i Sverige... som också följer min blogg. Va trevligt!