20 jan: Adiós Chile - Hola Perú!

Precis som allt annat hade även min vistelse i Chile nu nått sitt slut. För att vara ärlig har jag bävat för denna dag faktiskt samma dag som jag köpte biljetten. Trots att det verkade långt fram då, så visste jag att det skulle vara inom en nära framtid. Och nu hade dagen kommit. De senaste dagarna har jag ofta sorgset tänkt på dagen jag skulle fara iväg. Det var drygt 3 år sedan jag senast såg min mamma Glorita. Hur länge ska det nu dröja till nästa gång?

Som vanligt... eller som seden är här i Chile, så väntade jag tills det var 1½ timme kvar innan avfärd med att packa väskan... mestadels för att jag väntade på att tvätten skulle torka i det 35 gradiga solskenet. Men eftersom jag har erfarenhet av sista-minuten-packning så gick även denna bra.


Bara nån dag innan såg verkligheten ut såhär. En glad och trevlig stund när vi alla spelade UNO och drack lite Pisco Sour. Såhär kommer jag minnas mamma Glorita tills nästa gång vi ses. Bilfärden tog drygt 45 minuter till flygplatsen och jag var så in i bombens nervös för att jag skulle missa flyget som jag hade jagat så frenetiskt efter. Men jag prioriterades i kön och fick gå före.


Efter ett sorgset farväl med många tårar gick jag genom entrén till säkerhetskontrollen. Minuterna innan jag hade gått genom kontrollen passade jag på att ta ett allra sista foto av mamma Glorita som på bilden ovan står i mitten, ovanför ungarna. Det hela kändes tungt. Jag vet med säkerhet att jag med denna avresa lämnar en del av mig själv i Chile. Med lika stor säkerhet vet jag att jag snart kommer tillbaka. Denna gång kommer det inte dröja nästan 7 år, eftersom jag var där 2003 senaste gången.

Flyget var ca 50 minuter försenat pga underhåll av planet. Jag lallade omkring i närheten av gaten och passade dessutom på att byta om till långbyxor eftersom jag skulle landa i Lima på den sena kvällen. Boardingen genomfördes och vi var uppe i luften exakt kl 21:58. Ljusen av Santiago lyste upp tillvaron under oss och vi seglade iväg över Valparaiso och Viña del Mar dryga halvtimmen efter. Det kändes verkligen tungt och tomt. Många känslor på en och samma gång. Flera gånger kände jag gråten i halsen. Kanske för att familjen är det käraste man har i livet.

Servicen på flyget var outstandning och verkligen super. Det trodde jag inte om LAN, men så var det. Här har mitt eget jobb nåt att ta lärdom av, kan jag säga. Varje säte hade sin egen TV-monitor med touch screen (vilket jag givetvis inte märkte direkt efter många tryck på kontrollen). Man kunde välja om man ville se långfilm (utifrån genre), TV-serier, sketcher, läsa fakta om destinationer eller spela spel. Jag valde att glo på Funny Videos hela vägen och under min måltid som var spenatfyllda tortelonis med en krämig sås... ja, och två glas rödvin och en Cristal-öl från Chile. Resan gick snabbt och jag skrattade under stora delar av tiden och glömde för en stund bort sorgen jag kände när vi lyfte.

Väl framme i Lima, där vi landade exakt kl 23:08 (kl 01:08 chilensk tid, kl 05:08 svensk tid), hämtade mina kusiner mig. Jag kände inte igen dem först eftersom det var en herrans massa folk som stod utanför. Ny atmosfär, nya intryck, ny plats och en massa ögon gjorde att jag inte såg dem. Sen mötte de upp mej på rad... Jorge, Rafo och Nestor. Det var bra mycket fuktigare i Lima än i Santiago får jag säga. Vi åkte hem till min fasters hus där jag har ett rum och skulle överraska henne. Men så blev det ju inte, för jag hade ju en orolig pappa som hade ringt hem till faster Rita och frågat om jag dykt upp. Så mycket för den överraskningen. Typ. Följande dag blev överraskning för fler i familjen som näst intill alla bor grannar med varann. Det är verkligen så skoj att vara tillbaka i Lima, Peru efter 5 år. Senaste gången var 2004. Många nya små ansikten i familjen och gamla som man åter stiftar bekantskap med. Och maten... den är verkligen super! Den peruanska maten smakar mer än den i Chile, får jag medge.


Lima är mer kolonial än Santiago i sin arkitektur. Efter många uppfräschningar i staden så har man gjort många förbättringar. Borgmästarens hus ser vi på bilden ovan i typisk kolonial stil med sina många träbalkonger.


Katedralen ser vi på bilden ovan. Likaså ser vi torget Plaza de Armas upplyst av lyktor i kolonial stil. Det är något alldeles speciellt med Limas gamla kvarter.


Det är som ett historiskt eko från den spanska storhetstiden, där Lima var ett av de allra första sätena i Den Nya Världen. Detta gör att Lima är äldre än många andra städer i Latinamerika.