2010-01-30

26-29: Tutti Frutti de Peru!

Just nu är timmarna i Peru räknade. Om ca 2½ timme bär det slutligen av till flygplatsen för att börja den långa resan tillbaka med mellanlandning i Madrid och sedan i London innan vi åter är i iskalla Stockholm. Naturligtvis så skiner solen i Lima just idag när det är dags för oss att åka hem. Precis såsom solen sken i Santiago när det var dags för mig att åka till Peru. Typiskt!

De sista dagarna har jag försökt efter bästa förmåga att leka guide till Criz som aldrig har varit i Lima eller i Peru för den delen. Vårt projekt att åka till Machu Picchu blev ju som sagt inställt efter att området deklarerats som katastrofområde av den peruanska regeringen där spöregn med jordskred har orsakat avbrott i både väg- och järnvägstrafik med tusentals strandsatta turister. Fyra personer har dessutom fallit offer för ett av de värsta oväder som drabbat regionen. Lika bra att göra det bästa av situationen och kolla runt i Lima. Naturligtvis ville vädrets makter inte att jag eller vi skulle åka till Machu Picchu... man undrar ju så klart vilken svart magi som ligger bakom dessa slumper. Jag slår vad att det är Farshid som ligger bakom detta ondskefulla verk, när hans bolivianska krypskyttar svek honom. Hehe...


Jag och Martti drog ut under lördagen den 23 januari för att kolla in nattlivet i Limas stadsdel Miraflores. Vi drog till ett schysst och avslappnat ställe som spelade kreolsk livemusik och som hade fri bar. Inte undra på att jag vaknade dagen därpå med skallebank efter att ha mixat Pisco Sour, öl, mangodrink, Piña Colada och Rom & Cola. Inte att rekommendera... men kvällen blev lyckad. Marttis gode vän svängde förbi och gjorde oss sällskap.


Söndagen den 24 januari firade vi min fasters mans födelsedag. En herrans massa kusiner (som syns på bilden) trillade över tillsammans med övrig släkt. Dans, öl och trevlig stämning utgjorde kvällen som även den blev lyckad.


Min oerhört snälla kusin Rafo med sonen Diego samt familj som bjöd över mig på en trevlig kväll den 25 januari. Vi pratade gamla minnen och kvällen rörde mig djupt. Ett minne för livet. Det finns inga ord som beskriver hur mycket jag kommer sakna Rafo med familj.


Här ser vi en bild på kvällen när vi firade min fasters mans (tio Carlos) födelsedag. Kvällens dansdrottning är min faster Rita som syns till höger på bild. Det finns ingen som henne.


Sista kvällen i Peru ägde rum den 29 januari i Rafos lägenhet tvärs över gatan. Återigen samlades en herrans många kusiner samt min kusins son för att dricka öl och prata. Under kvällen kunde jag inte låta bli att tänka på hur sorglig morgondagen skulle bli. Criz trivdes också med mina kusiner.


Min kusin Rafos son Diego som till min stora förvåning gillar Cinzano. Men det är klart... ska det drickas alkohol så ska det börjas tidigt. Diego är för härlig... Han vann över mig för övrigt när vi spelade Nintendo Wii och spelet "Mario Kart"...


Under den sista kvällen den 29 januari hemma hos kusin Rafo käkade vi "Pollo a la brasa" som är en peruansk variant av grillad kyckling med typiskt peruanska dressingar samt med Inca Kola (peruansk inhemsk colaläsk som slår ut Coca Cola). En fröjd fr smaklökarna, vill jag lova!


Min kusin Rafo bjöd mig på den goda peruanska ölen Cusqueña (varianten på bilden är gjord av vete). Väldigt god, men förrädisk om man inte tar det varsamt. Rafo jobbar för övrigt som öldistributör... en dröm för många ölfanatiker!


Mitt emot torget i stadsdelen Miraflores drack vi Milkshake med smak av Lúcuma, en gammal peruansk frukt som härstammar från Incatiden. Finns ej hos oss på Nordpolen... tyvärr.


Ceviche av fisk med Inca Cola som dryck. Oslagbart för smaklökarna!


Ja, här ser vi även mig drickandes milkshake av Lúcuma. Mums!


Kyrkan mitt emot Miraflorestorget. En vacker syn både natt och dag.


Torsdagen den 28 januari drog jag och Criz ut och drog en pubrunda. Förfesten blev dessa! Bra för magen.


Färsk mango och papaya är oslagbart att käka en varm dag.


Jag och Criz drog även till Larco Mar, ett nöjesområde intill havet. Efteråt drog vi till marknaden Polvos Azules. Försäljarna hoppade på oss som flugor, vilket inte Criz riktigt var van vid...

Inga kommentarer: