Klockan var 09:54 gick adoptionen genom. Vår nya 12-månader gamla bebis. Vid tillfället i fråga vägde den ca 350000000 gram och är urpsprungligen från Asien. Det gick inte att ta miste på den oerhörda glädjen. Jag hade gjort mig extra fin denna morgon. En och annan tår föll nedför min lätt solbrända kind.
Jepp, där är bebisen. Stor för sin ålder. Vi fick aldrig veta hur många som adopterat henne innan oss, men det gjorde detsamma. Hon är bara vår... vååår, våååååååååååår. Vår lilla Suss Uki Swift. Vi lät henne behålla mellannamnet så att hon ständigt påminns om hennes asiatiska rötter.
... och nu jävlar. Nu väntar galenskaperna i nästkommande 48 timmar... road rage, svordomar, tut(t)ande och (sw)viftande. Jag ska lära henne allt! Hon ska allt bli en fin flicka, så det så!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar