6 aug: Sightseeing

Ja, för att överhuvudtaget inte sova genom hela semestern måste man ju ha väckarklockan på... fall i fall. Idag behövdes inte det, eftersom jag vaknade 4 minuter innan. Jag avslöjar ändå inte vilket klockslag, så det så! Efter en spartansk, men ack så god, frukost som ni ser på bilden så var det så dags att bege sig ut. Vi hade redan bestämt att det inte skulle bli nån strand idag. Jag menar, det finns ju kvoter och regleringar på hur mycket valjakt som är tillåtet när man ligger där och plaskar som ett blötdjur i vågorna... Det riktiga skälet var ju egentligen att jag hade bränt mig på magen. Och eftersom det uppenbarligen inte hjälpte att ligga på magen (eftersom jag ändå lyckades med bedriften att bränna mig just där... igen), så blev det ingen strand. Det skulle ju va själva fan om jag ändå lyckades med det ändå. Historien förtäljer detta längre fram...


Ja, transportsystemet i Spanien är ju stundtals något föråldrad... men inget för mig. Man kom ju ingenvart...


Ja, här ser ni trapporna som ska hjälpa mig att komma i form... ofrivilligt. Bilden visar en bråkdel av alla sablars trappsteg. Det är lustigt hur man börjar flåsa som en asmatiker i ett rökrum och beklagar sig över sin dåliga kondis redan INNAN man ens tagit det där första klivet upp för det första trappsteget. Men att stövla ner - ja, det går minsann undan, ska ni veta!


Efter en lååång promenad in mot stan var det så dags att hitta tillbaka ut mot kusten igen och ner i riktning mot Marbella. Vi gick en bra bit för att lära känna våra omgivningar. Tyvärr kunde jag inte ha linne på mig (pga min solbränna och för att jag inte vill se ut som Hemköps kassler i nät), så det fick minsann bli en t-shirt. Grönt var dagens färg, som ni märker. We löve that!


Efter en glass och närmare 5-6 timmars promenad, begav vi oss tillbaka mot hotellet igen. Det är här underhållningen verkligen tog vid. Vi hittade en icke så fullt tilltalande restaurang i närheten av vårt hotell som vi gick upp till. Schyssta priser hade de minsann också. Det skulle visa sig vara en riktigt bra restaurang. Bra musik. Bra mat. Bra underhållning (i form av en papegoja precis bakom min rygg). Papegojans tjatade konstant samma mantra om och om igen - "esta bueno!" (översättning: "Det räcker nu"). När vi fick in maten så började han - "det är bra nu". När vi tog den första matbiten - "det är bra nu". När vi drack den första klunken öl - "det är bra nu". Framåt slutet av måltiden fann vi oss själva sitta där och fnittra som två skolflickor. Det hela var rätt komiskt faktiskt... men väl värt ett besök. Förrätt skaldjurssoppa (ett måste när man besöker Spanien) och till huvudrätt beställde vi våra första tapas (bl.a. spansk lagrad ost, köttbullar i mandelsås, creolsk chorizo, bläckfisksallad). För bara 26 € kunde vi käka förrätt och huvudrätt med dricka till. Underhållningen bjöd ju vår befjädrade lille vän på. "El Dorado", som restaurangen hette, får med största säkerhet ett besök av oss igen.

Nu är det dags att bege sig ut i nattlivet igen... ja, även detta högst ofrivilligt, som ni förstår ;)

Och har ni läst hit så tycker jag att ni kan paddla iväg en kommentar som vi läser när det är frukost imorrn.

Signing out for now! / E