Som vanligt vaknade vi utvilade och klara i skallen. Tacka vet jag Resorb, det funkar så bäst mot eventuella baksmällor. Idag var det stora Dagen - för ny skulle man testa att återigen bege sig till stranden för att sola. Min solbränna gjorde inte så värst ont, så efter en sedvanlig frukost med spansk tortilla så gick vi. Ledsamt nog lämnade vi badmadrasserna på balkongen och gick. På vägen köpte vi oss varsin vassmatta att ligga på. När vi kom ner till stranden så var det röd flagg. Nä, tyvärr hade inte socialismen segrat, utan det var på grund av de höga vågorna. Efter att ha torkat mina, för en stund av den röda flaggan, tårfyllda och rörda ögon rullade vi ut våra vassmattor och lapade sol i två timmar. Innan vi drog från stranden tog jag modet och kämpade tappert mot de höga vågorna. Fick några skrapsår på knät som tack.
Efter en förmiddag fylld av... ehm... absolut inget vettigt, tyckte vi att vi var väl värda en kanna Sangría. Det är inte ofta vi känner oss sådär utmattade som vi gjorde då. Tur att man får skämma bort sig själv.
Efter en siesta så plockade vi fram häftapparaten, silvertejpen och lite fogmassa för att göra oss vackra för utgång. Vi skulle ut och käka nåt litet för att sedan undersöka varifrån vi hörde nån ropa 'skål'. Sånt ska ju inte gå obemärkt förbi. På vägen uppför helvetestrappan var vi ju tvungna att ta några bilder med kameran. Ja, mestadels givetvis för att kolla både puls och mäta blodtryck innanvinkunde fortsätta. Trots vår 'nära-döden-upplevelse' som detta sablars spring uppför trappan bjuder på, så tyckte även vi att utsikten var fin...
Ja, dags för nästa livsuppehållande kontroll... f'låt, 'kamerabild' ska det vara. Åh, så fint... ... ... att vi fanimej snart var klara med helvetestrappan. Speciellt smickrande är det att man upptäckte en hiss bredvid när man klättrat i dessa trappsteg några gånger. Härefter var det dags för en och annan drink och lite bra musik... samt med en sen hemkomst.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar